Det här med att odla jorden kan för den oinvigde tyckas vara samma sak år efter år. Inget kan vara mer fel. Efter 30 år i yrket kan Anders konstatera att inte minst väder och vind beter sig som det vill och påverkar utfallet.

– I år har det varit helt fantastiskt om man bara tittar på skörden. Sedan finns det ju annat som påverkar som gaspriser. Jag driver min spannmålstork med gas och kostnaden har gått från 31 öre till 2,80 kronor per kWh. Säckarna där, med konstgödning, de kostade en miljon förra året. Nu går de på tre…

Anders pekar på de stora, vita förpackningarna som står travade i maskinhallen.

Men det är inte bara vädrets- och marknadsekonomiska makter som medfört förändringar. Anders nämner storleksrationaliseringen och GPS-tekniken. Den senare har gjort bönderna betydligt effektivare.

1990 tog Anders över som fjärde generationen på Ståstorps gård. Fram tills dess hade det även funnits grisproduktion där, men den avvecklades i samband med generationsskiftet. På sina 360 hektar odlar han förutom lök – sockerbetor, höstvete, maltkorn och gräs till hösilage.

– Jag har testat gräsfrön, spenat och rädisfrön också, men då är vi ute på nischer och då kan det bli många nitlotter, konstaterar Anders.

När företaget Almhaga etablerade sig i Höllviken 2009 innebar det en öppning för Anders att satsa på något han fått upp ögonen för redan 1980, när han jobbade hos en grönsaksodlare.

– Odla lök kan alla göra, bättre eller sämre. Men för att få ekonomi i det krävs korta transportsträckor. Det fanns lökodling på Österlen, men Almhaga ligger bara 8-9 kilometer bort. Det har varit inspirerande att få vara en liten del av deras framgångssaga. Hushållningssällskapet har engagerat sig i vår odling och vi har fått rådgivning av dem. Det har gjort att fler börjat odla lök.

Anders beskriver det som en intressant och spännande gröda med både möjligheter och fallgropar.

– Men just spänning är min passion i livet, avslöjar han med ett leende och fortsätter:

– Den största svårigheten när man odlar lök är att hålla fältet fritt från ogräs. Det krävs tajming när man ska bekämpa och det är helt avgörande för skörden. Dessutom är odlingen helt beroende av konstbevattning, utan den skulle det bli väldigt blygsamma skördar.

I år sådde Anders sin lök i slutet av mars och ett par veckor in i april, normalt sett brukar han göra det i mitten av april. Skörden sker nu i september och in i oktober men löken kan dyka upp i affären ända fram tills nästa höst. Därför måste den hanteras varsamt.

– Vi odlar gul och röd lök. Skörden sker med maskin och människor. Jag samarbetar med min bror Ingvar som också är lantbrukare. Han odlar lök på 18 hektar och jag på 45. Tillsammans räknar vi med att skörda cirka 4 000 ton lök i år. Det krävs en hel del jobb, konstaterar Anders med ett snett leende och visar in i den stora hallen där trädlådorna står travade i väntan på att fyllas med lök.

Lökskörden sker mitt i lantbrukarnas högsäsong när mycket annat ska sås. I år gick Hempels maskin, som plockar upp löken och lägger den på bäddar, i sönder.

– En axel gick av. Jag har aldrig varit speciellt maskinintresserad men vi har en kille, Robert Silvhed, som varit oss trogna i 25 år och som är intresserad av de där grejorna. Det är en stor trygghet i företaget. Dessutom är min bror tekniskt kompetent. Jag är lyckligt lottad som är omgiven av talangfulla och hjälpsamma människor, konstaterar Anders.

När han tog över föräldragården hade han en plan. Vid 50 skulle han avveckla, för hälsans skull. Nu är Anders 59 och planerar för nästa säsong.

– Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle odla på så här många hektar. Men synen på vad som ligger i närheten har förändrats radikalt, konstaterar han.

En del av det egna jordbruket ligger nära staden, bland annat längs Hedvägens förlängning. Även det har medfört en förändring.

– Det är förfärligt vad folk skräpar ner. Förr plockade vi sten, nu plockar vi plast och papper i fälten, berättar han med en suck.

I samband med ovan nämnda 50-årsfirande höll sonen Lukas ett tal till pappa Anders. Då gjorde Lukas klart och tydligt att någon femte generation Hempel inte skulle bruka jorden på Ståstorps gård. Sedan började han den fem år långa utbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet i Ulltuna.

– Det är inte utan en viss oro jag lämnar över till nästa generation. Utbildning innebär ju inte att man är lantbrukare, men kompetens är viktig. Tidigare var det starka killar som blev bönder. Men man ska ha huvud och känsla för det man håller på med också, funderar Anders och tillägger att det numera även finns många kompetenta tjejer inom yrket.

Hunden Sia kommer springande och Anders böjer sig ner och klappar henne över ryggen.

– Men det är ett fantastiskt yrke. Det är det verkligen! Man får stiga upp med tuppen och gå och lägga sig när solen går ner. Det är bara synd att dagarna är så korta, speciellt nu.