Han stöttar unga vuxna

Duke vet hur det är att vara ung och leva med psykisk ohälsa. Han har ett skolmisslyckande bakom sig. Lyckades aldrig bli antagen till musiklinjen på Heleneholms gymnasium som han drömde om. I stället blev det individuellt program kopplat till Rädda Barnens musikprojekt.

– För första gången i livet upplevde jag att tidigare skolmisslyckanden åsidosattes för att i stället fokusera på att lyfta de egenskaper vi eleverna faktiskt hade utöver godkänt i kärnämnena. Där fick jag också möta andra ungdomar som delade mitt misslyckande men också kärleken till musiken. Det gav en känsla av samhörighet som var värdefull, reflekterar Duke.

Många år senare kom han med i Trelleborgsprojektet Värdefullt, vars syfte var att ta tillvara erfarenheter från personer med långvarig psykisk ohälsa, först som deltagare och sedan som redaktör för boken Värdefullt.

– Då hade jag hunnit fylla 30 år men för mig blev det lite av en 2.0 av gymnasietiden. Jag kom i kontakt med andra som gjort en liknande resa och insåg att jag också kunde vara med och bidra. Samtidigt funderade jag mycket på var jag varit om jag fått den här kontakten 10 eller 20 år tidigare, fortsätter Duke.

Han anställdes i det treåriga kommunala projektet Unga vuxna Trelleborg där inspiratörer fick dela med sig av sina erfarenheter och personliga berättelser. 2019 avslutades det med att boken Good Enough gavs ut.

Vid det laget hade Duke lyckats koka ner alla sina anteckningar med egna tankegångar, lärdomar och erfarenheter, men även reflektioner från människor som han mött till en konkret idé – att koncentrera målgruppen till de yngre.

– Jag hade sett en efterfrågan från unga, men även lärare och föräldrar om en stödperson som kunde fungera som en spindel i nätet. Vuxenpsykiatrin i Skåne tog projektet under sina vingar och i augusti i fjor kom vi äntligen igång.

Från början hade Duke en kollega och tanken var att de skulle finnas på plats på Söderslättsgymnasiet. Pandemin och distansundervisningen tvingade dem att tänka om och anpassa verksamheten. Beslutet fattades att i stället ha ett digitalt fokus.

– Vi har en hemsida med länkar och videor. Dessutom finns det en chatt där man kan få kontakt med mig, men det går även bra att ringa eller mejla, berättar Duke.

Statistiken visar att de har många unika besökare och att det finns ett stort intresse för stödfunktionerna på sajten. Det var precis det Duke förväntade sig när han startade upp.

– Man behöver inte gå längre än till sig själv. När jag fick en knöl på armen så googlade jag innan jag kontaktade en läkare, konstaterar han med ett litet skratt.

Projektet riktar sig till alla elever och ungdomar, oavsett om man har haft kontakt med psykiatrin och myndigheter eller inte. Under den tid Duke och hans kollega kunde vara på plats på Söderslättsgymnasiet var det många elever, framför allt tjejer, som tog kontakt och ville prata.

– Gymnasieåren är ju en jobbig tid i livet när det händer mycket. Även de som inte sköter skolan vet innerst inne att de borde och mår ofta dåligt av det. Till chatten hör många av sig för att de har ångest. Relationer är ett annat vanligt ämne, inte bara kärleksrelationer utan även till kompisar och föräldrar, berättar Duke.

Även om inte det är ursprungstanken så hör föräldrar av sig till Duke för råd och stöd – och det är något han välkomnar.

– Jag har ingen behandlande roll, men jag har erfarenhet och kan lotsa dem vidare, konstaterar han och betonar att alla som hör av sig kan välja att vara anonyma.

Inom projektet hålls även föreläsningar och workshops. Det finns en bra och nära kontakt med Ungdomsmottagningen, UMO och en hand har räcks ut till Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Duke upplever att erfarenheter tas tillvara men konstaterar samtidigt att det är vanligt att hamna i ett moment 22.

– Inflytande, delaktighet och systempåverkan ligger mig otroligt varmt om hjärtat men det är svårt och tungrott. Något måste hända men det är så mycket lagar och regler som gör det svårt, konstaterar han frustrerat.

Duke påpekar att projektet, som avslutas till sommaren, inte varit möjligt utan ett stort engagemang från personer som bidragit på olika sätt – kollegor, projektägare många alla unga människor tagit kontakt. Han hoppas att hemsidan ska få leva vidare även om chattfunktionen stängs ner. Själv vill Duke fortsätta att bygga broar och avdramatisera psykisk ohälsa.

– Om man räknar på kostnaderna för samhället så räcker det att nå en person för att få tillbaka pengarna som investerats i vårt projekt flera gånger om.