”En dag kommer min dotter att förstå”

Sju dagar i veckan, timme efter timme, ständigt med ett leende på läpparna och vänliga ögon som söker förbipasserandes blickar står Valentin utanför Valengallerian eller Ica Maxi i Trelleborg.

Under armen har han en bunt med Faktum, en gatutidning som säljs av människor som lever i hemlöshet eller i ett annat socialt utanförskap.

– När jag först kom till Danmark för tio år sedan sålde jag en liknande tidning där under tre år. Men de höjde sina krav för vem som fick sälja. Man var tvungen att kunna danska och ha ett personnummer och det hade ju inte jag, konstaterar han.

I stället sökte han sig över Öresund och fick under några månader arbete på en byggarbetsplats.

– Det var inget sammanhängande utan jag fick komma dit när det fanns saker som behövde göras. Efter det började jag sälja Faktum.

Valentin sålde först i Hässleholm och sedan i Malmö, men sedan flera år tillbaka är det Trelleborg som är hans svenska hemvist och försäljningsområde. Han köper tidningarna på kontoret inne i Malmö och får själv behålla hälften av de 60 kronor de kostar per styck.

– Jag är tacksam över att få sälja Faktum och över att få göra det här i Trelleborg. Jag har många trogna kunder och många stannar och pratar med mig. Men affärerna går bara sämre och sämre. För tre år sedan sålde jag många tidningar varje vecka. Nu finns det veckor då jag inte säljer fler än tre eller fyra. December brukar vara den bästa månaden på året, men det har varit tufft länge nu.

Valentin berättar att han hamnade i en diskussion med en man som trodde att Valentin blev rik på sitt jobb. Det slutade med att mannen satte sig och följde Valentins arbete under fem timmar.

– Då gav han upp och kom fram till mig och erkände att jag hade rätt. Då hade jag sålt en enda tidning. Det är inte lätt, men jag är noga med att alltid behålla lugnet och inte bli stressad över att det går dåligt.

Valentin styr själv över sin tid och bestämmer om han ska stå på Maxi eller inne i stan. Till viss del påverkas han av trelleborgarnas köpvanor och är medveten om att de flesta storhandlar i slutet av veckan, men mest är det vädret som styr. När vi går längs Algatan tillsammans tittar han upp mot himlen, noterar att några småfåglar faktiskt sjunger trots att det är januari och konstaterar att det kommer att vara många människor i centrum denna dag.

– Det regnar inte, förklarar Valentin.

– Kanske kommer till och med solen att titta fram. Då är fler ute och rör sig och det är lättare för mig att sälja tidningar.

Regniga dagar söker han sig ofta till Ica Maxi där han får stå inomhus och sälja. Å andra sidan kräver det att han först tar sig dit.

– Jag har haft sex cyklar men alla har blivit stulna. Nu köper jag inte fler. I stället går jag vart jag än ska.

Valentin förklarar att han inte har någon fast adress i Trelleborg. Han sover i lägenheter eller kolonilotter. Jakten på ett annat jobb pågår varje dag, men Valentin upplever att det är svårt att få en anställning i Sverige när man kommer från Rumänien.

– När jag bodde där jobbade jag på Securitas. Jag hade gärna haft ett liknande arbete här i Trelleborg, men jag tar vad som helst.

Hemma i Rumänien finns hans familj. Mest längtar han av naturliga skäl efter sexåriga dottern Melissa.

– En dag kommer hon att förstå varför jag valde att vara här. Det är bättre att jag åker hit och stannar några månader och sedan är med henne under en längre period innan jag åker hit igen. Det är här jag vill bo med min familj i framtiden. Jag drömmer om att detta är hemma och att jag kan åka till Rumänien på semester, säger Valentin med ett leende.

Hans ben är slitna efter att stå timme efter timme utanför butiker och hoppas på kunder.

– Men det är ändå bättre att stå i regnet och frysa och sälja Faktum än att leva i Rumänien, menar Valentin.

Han föredrar att prata engelska eftersom svenska är svårt när samtalen blir långa och hastigheten för hög. Men Valentin har läst svenska och via Faktum får han en dag i veckan möjlighet att lära mer.

– Med mina kunder försöker jag alltid prata svenska. Många stannar och är nyfikna på vem jag är och jag tycker väldigt mycket om människorna här.

När Valentin ska tillbaka till Rumänien nästa gång vet han inte riktigt. Kanske i mars. Varje kväll när han går och lägger sig säger han till sig själv att allt kommer att bli bra.

– Jag vill leva varje dag fullt ut och ta vara på den tid jag fått. Och jag känner mig lycklig varje dag.

Framför allt är Valentin tacksam över att livet fört honom hit till Trelleborg.

– Här försöker människor hjälpa varandra. Det gör man inte i Rumänien. Jag har sett människor från andra länder komma hit och lyckas. Jag är medveten om att det är svårt. Men en dag ska jag också göra det.