”Det roligaste är att möta eleverna”

– Mitt mål har hela tiden varit att ha full licens. Och det har jag nu, förklarar Caroline.

På det lilla kortet, som ser ut som ett körkort, står det A, B, C, D, E och F vilket innebär att hon har både gesäll- och mästarbrev, är en seriös företagare och alltså nu även yrkeslärare.

Under två år har Caroline utbildat sig via Malmö universitet. Det har varit fokus på praktik på ett gymnasium i Malmö varvat med distansstudier.

– Det har varit guld värt att få komma ut i ett klassrum. Jag har haft en fantastisk handledare som låtit mig gå in och prova mig fram, konstaterar hon.

Caroline säger att hon alltid uppskattat att ha elever i salongen Art and Crafts som hon sedan fyra år tillbaka driver tillsammans med sina kollegor. Att få möta nästa generation frisörer och barberare väcker nytänkande och är inspirerande.

– Det blir roliga möten. Jag har erfarenhet, men det är inget som säger att mitt sätt är rätt. Jag kan ge eleverna mycket, men det är ömsesidigt, jag får väldigt mycket tillbaka. Jag kan så frön och se hur eleverna växer, det är verkligen jätteroligt, fortsätter Caroline med ett leende.

Hon drivs av att se andra utvecklas och att känna att hon också gör det. Att byta ut det välkända salongsgolvet mot det i klassrummet var som att komma till en ny värld.

– Jag är väldigt ödmjuk inför läraruppdraget. Att leda en klass är också ett hantverk, precis som frisöryrket. I ett klassrum har alla olika förutsättningar, förkunskaper och motivationsnivå. Att utföra ett moment är, oavsett hantverk, en sak, men att överföra kunskap till en annan människa är en helt annan. I matte är ett plus ett två. Med praktisk kunskap är det annorlunda. Har du 15 elever kan de göra på 15 olika sätt och alla kan vara rätt, förklarar Caroline.

Som utpräglad hantverkare var det en stor utmaning för henne att skriva sitt examensarbete. Det skulle omfatta 30 sidor på akademisk svenska och tåla att granskas ingående.

– Det är inte min hemmaarena. Skrift har tyvärr aldrig varit mitt största intresse men ställ mig på en scen, då njuter jag. Att ta sig igenom två år på universitetet är en utmaning men samtidigt så utvecklande på alla plan. Examensarbetet är det värsta jag gjort rent kunskapsmässigt, men när det har att göra med känslan av att inte veta vad good enough är, måste man våga riskera att både lyckas och misslyckas. Vi måste våga för att vinna, säger Caroline.

Hon valde att titta närmare på hur man som frisörlärare hanterar den fysiska närheten som yrket medför, i en värld som påverkats och förändrats av metoo och pandemin.

– Jag är van vid att röra vid människor i min vardag, men skolan är en verbal plats med tydliga styrdokument kring elevers rättigheter och integritet. Jag ifrågasätter hur praktisk kunskap blir relevant i en miljö där fysik närhet lyser med sin frånvaro. Hur ska vi lära eleverna ett yrke och ge dem rätt förutsättningar och förkunskaper när allt inte går att verbalisera? Yrkets verklighet kräver en kunskap som tar tid att utveckla, förklarar Caroline.

Hon konstaterar att det är lätt att prata om teori men hur förklarar man till exempel för någon hur man kammar mjukt?

– Det blir en diff mellan det didaktiska mötet och verkligheten. Man säger att en stund i frisörstolen är som att gå till psykologen men efter mina studier och fördjupning tror jag att frisöryrket även kräver kunskap kring vårt sätt att röra vid andra människor. Yrket innebär att man behöver en annan kompetens än den man tidigare lärt sig och det är jätteintressant accept att forska vidare på. I dag är skolan inte entydig med hur vi ska jobba med fysisk närhet och varför eleverna behöver lära sig det.

Förr tog Caroline alltid sina nya kunder i hand det första hon gjorde när de kom till sin bokade tid. Redan där och då fick hon en signal om hur hon skulle föra och förhålla sig till kunden. Efter pandemin är det sällan vi har fysisk kontakt med någon utanför vår familj. Men Caroline menar att sättet att ta i och röra vid en kund är lika viktig kunskap som den teoretiska.

– I dag finns det en annan respekt i mötet. Att börja med att lägga en hand på axeln. Sedan beröring av håret i nacken som ger en systematisk acceptans till den fysiska närhet som frisöryrket kräver. Det handlar om att skapa ett förtroende och vad mina fingrar utstrålar är lika viktigt som vad jag säger. Fingrarnas språk är avgörande hur vida jag som frisör får skapa efter min kreativa förmåga, fortsätter Caroline.

Framför henne på bordet står en massa dockhuvuden med olika frisyrer. På dem börjar eleverna sin kunskapsutveckling där de får öva upp sin teknik, men det kan aldrig jämföras med en riktig människa.

– Skolan och branschen har ett delat ansvar för att möta eleverna och ge dem den här kunskapen. I dag står det inget om det i ämnesplanen. Vi lär dem om ergonomi som också är viktigt men den här biten suddas bort, antagligen för den är svår att bedöma och praktiskt utföra på ett säkert sätt.

Men det är inte bara i mötet mellan frisör och kund som den här problematiken blir tydlig. I sitt examensarbete har Caroline även tittat på vad det innebär för frisörlärarna när varje dag i klassrummet innebär en risk med en fysisk närhet till eleverna.

– Vi måste jobba med detta varje dag och på kollegial nivå möta eleverna i det även om det är svårt. Under min utbildningstid har jag fått en helt annan förståelse för skolans uppdrag. Jag har en stor tro på eleverna, de är fantastiska. De har andra värderingar och de utvecklas mycket under gymnasieåren och det är spännande.

Caroline hade förmånen att få göra sina praktik på en skola och följa eleverna under deras utbildning. Det gjorde det möjligt för henne att ta dem till nästa nivå och att få en bild av hur deras kunskapsnivå utvecklas tills de är färdigutbildade.

– Jag känner att jag har fått växa och är sprudlande nyfiken på att hålla i undervisning. Men först ska jag bara njuta. Jag har inte sökt någon tjänst och jag känner ingen stress att göra det heller. Det kommer att komma, det vet jag säkert, när vet jag bara inte.

Parallellt med sina studier har Caroline jobbat på sin salong. Hon konstaterar att det varit tufft men inget hon ångrar och framför allt värt det.

– Det hade inte gått utan min man. Han är fantastisk. Det krävs ett samarbete för att gå i mål, tillägger hon med ett stort leende.

Det där examensarbetet som var en så stor utmaning blev godkänt med råge och Caroline kunde fira med familjen.

– Som student är du under lupp. Du granskas i allt du gör och säger. Hur du bemöter andra. Det är hårt, samtidigt är det det som är utvecklande. Det går inte att köra sin egen vals. Det ska vara hårt för att vi sedan ska kunna njuta när vi lyckas. Det finns många som har betydligt mer erfarenhet av läraryrket än vad jag har, konstaterar hon ödmjukt.

En del saker har inte förändrats alls sedan Caroline själv utbildade sig. Litteraturen om klippteknikens grunder är den samma.

– Men olika generationer tar till sig den på olika sätt. Att få möta eleverna har varit det roligaste under de här åren. Min tro på dem kommer att ta mitt yrke till en ny nivå.