”Hade vi inte sökt hjälp hade jag ångrat mig i evig framtid”

Det har snart gått fem år sedan Ola och Johanna fick en första kontakt med varandra via en dejtingsajt.

– Det går att hitta guldkorn även där, säger Ola och tittar kärleksfullt på sin sambo.

Han säger att han fastnade för Johannas ärlighet.

– Det kändes nästan för bra för att vara sant. Vi hade så många gemensamma intressen, gillade samma musik och mat…

Johanna nickar instämmande.

– Ola var den första som skrev till mig och var trevlig. Dessutom gillade jag det jag såg. Du var så gullig, säger hon med glitter i ögonen.

De lät två månader av intensivt skrivande passera innan de träffades första gången. Det blev ett fint och avslappnat möte som avslutade på ett oförglömligt sätt.

– Han frågade om han fick ge mig en puss. Det hade ingen annan gjort förut, killar brukar bara ta för sig så då smälte jag, fortsätter Johanna.

Det blev fler dejter och så småningom kände paret sig redo att flytta ihop. Under åren som sambor har de blivit medvetna om att de både är lika och olika, stundtals har det blivit mycket diskussioner. Ofta har de varit heta.

Johanna och Ola valde att hantera dem på helt olika sätt. Hon tyckte inte att man kunde diskutera allt, han ville ta upp problem han såg och få dem ur världen.

Till slut gick de och irriterade sig på varandra på vars ett håll utan att förstå hur illa det faktiskt var. Det ena ledde till det andra. Intimiteten mellan dem påverkades också. Båda saknade den, men inget hände fast båda önskade det. Till sist hamnade de i en kris som de inte kunde lösa själva.

– Jag hade redan tidigare föreslagit att vi skulle kontakta familjerådgivningen, berättar Johanna.

– Det hade jag inte ens noterat eftersom jag inte tyckte att vi behövde det, men uppenbarligen gjorde vi ju det, erkänner Ola och tillägger:

– För mig kändes det avlägset att ta hjälp utifrån, jag hade ingen erfarenhet av det.

Ändå var det Ola som till sist sa det högt – att de måste ha hjälp för att lösa sin situation.

– Johanna är min första riktiga kärlek. Med henne känns allt så rätt, då hade det varit fel att bara kasta bort allt. Det hade varit en feg väg som jag hade ångrat i evig framtid, säger han.

– Jag ville ju inte förlora honom heller, inflikar Johanna.

Ola var den som tog en första kontakt med familjerådgivningen. Han hade inga förväntningar alls men tyckte det var bra att de redan vid första samtalet betonade att de inte tar någons parti utan finns där för att hjälpa båda. En månad senare träffade de familjeterapeuten Catarina Marbe första gången.

En smula nervösa gick de dit med målsättningen att fortsätta leva tillsammans. Efteråt var de båda stärkta och kände fort en större gemenskap.

Ola sträcker sig efter Johannas hand, hon tar den och kramar den hårt.

– Så känner jag efter varje gång, säger hon.

På grund av pandemin har de fysiska besöken bytts ut mot digitala. De har hunnit träffa Catarina sju gånger och insikterna har blivit många.

– Den största förändringen är att vi fått en annan förståelse för varandra. Catarina jobbar med en metod som heter EMT (Emotionally Focused Therapy) som gör att vi går på djupet, förklarar Ola.

De har också fått upp ögonen för att de har väldigt olika sätt att hantera konflikter och diskutera på.

– Det blev så uppenbart när Catarina påpekade det. Vi har väldigt olika bakgrund jag och Ola. Min familj är stor och vi är högljudda, jag har alltid anpassat mig medan du är ensambarn, konstaterar Johanna och vänder sig till Ola.

– Ja, jag är van att inte ta hänsyn, erkänner han.

Att kommunikation är viktigt har blivit tydligt för dem båda.

– Catarina såg mönster i hur vi argumenterar som är dåliga för oss båda. Tidigare avbröt Ola mig ofta. Det kändes skönt när Catarina också såg och påpekade det. Det var inte bara jag som inbillade mig, säger Johanna.

– Ja och nu jobbar jag på det, försäkrar han.

Johanna har erfarenhet av att gå i terapi redan innan hon träffade Ola. Hon känner att upplevelsen är en helt annan och att det finns en trygghet i att prata om svåra saker tillsammans och en styrka i att vara två som jobbar mot samma mål.

– En gång när vi var där fokuserade vi bara på mig, hur jag upplever saker och vad jag känner. Det var en ny erfarenhet, att få sätta ord på allt kändes skönt och positivt, säger Ola.

Att tidigare erfarenheter finns kvar och påverkar nya relationer har också blivit tydligt. Johanna tycker bara att det känns tryggt att få det bekräftat.

– Det har gjort mig medveten om små saker som jag inte sett tidigare. Det gör att jag kan stötta och förstå Johanna på ett sätt som jag inte gjort innan. Nu är det vår grej, inte bara din, säger Ola och lägger en hand på Johannas knä.

De ångrar inte en sekund att de sökte hjälp och stöd och delar med sig av sin historia för att andra ska få upp ögonen för familjerådgivningen.

– Relationer ska vara bra – annars kan det vara, konstaterar Ola.

Johanna nickar.

– Men om man som vi har svårt att diskutera, men allt annat känns klockrent, då ska man inte gå isär. Och nu har vi ju lärt oss!

Fotnot: Johanna och Ola vill gärna dela med sig av sina erfarenheter och uppmuntra andra att söka hjälp, men vill inte uppge sina fullständiga namn.