Basisten som blev byråkrat

Egentligen var Olof ”ett hopplöst fall”. Gymnasieåren ägnades mer åt musik än studier och han var underkänd i flera ämnen. Själv hade han inte en aning om vad han ville göra i framtiden.

– Jag började på tegelbruk och sålde byggnadsmaterial. Jag har alltid varit intresserad av historia och gamla grejor. Framför allt fascineras jag av hur man byggde hus förr och även den hantverksskicklighet som fanns. Men jag hade ingen aning om att man kunde jobba med det.

Efter några år insåg Olof att han inte tyckte att fabriksarbete var så roligt i längden. Tacksamt började han, full av motivation, på Komvux. Av en slump hittade han sedan en kurskatalog från Göteborgs universitet där han läste om byggnadsantikvarieutbildningen. De upplästa betygen och arbetsprover gav en plats på den fyraåriga utbildningen.

– Om jag haft nytta av utbildningen?

Olof rycker på axlarna och kliar sig i skägget. Funderar.

– Jag lärde mig mycket och fick många vänner. Det är ju bra det. Men universitetet kan inte förbereda dig för arbetslivet.

Han hade tur och fick jobb ganska direkt efter sin examen. Efter en kort tid på Malmö museer halkade han in på länsstyrelsen. Olof minns ett av sina första uppdrag och hur hans idéer från utbildningen abrupt krockade med verkligheten.

– Jag åkte ut och mötte kyrkorådet i en församling. De ville göra en förändring i kyrkan och det är länsstyrelsens uppdrag att skydda kyrkobyggnaderna. Jag sa nej till deras förslag och det blev kaos. Jag lärde mig mycket av den händelsen som jag tagit med mig i mitt arbete. När man har med människor att göra måste man vara medveten om att var och en har sin historia som man inte har en aning om. Det ska man ha stor respekt för.

Efter tolv år på länsstyrelsen kände Olof under våren i fjor att han var redo för något annat. I maj tillträdde han tjänsten som stadsantikvarie för Malmö stad. Om det är drömjobbet vet han inte än. Det tar tid att sätta sig in i en så gigantisk organisation. Olof har 26 000 kollegor i Malmö kommun. På Malmö museer är de hundra.

Den stora skillnaden för Olof är att han under sin tid på länsstyrelsen arbetade över hela Skåne och även ingick i nationella projekt. Nu är det Malmö kommun som är hans fokus. I tjänsten ingår ansvar för Malmö museers kulturmiljöverksamhet och personalansvar för en liten grupp medarbetare.

– Jag träffar mycket människor och knyter mycket kontakter. Vi har ingen formell makt men många är beroende av hur vi resonerar kring kulturmiljön. Det är kul men jag känner mig ofta otillräcklig. Det finns ingen hejd på hur många projekt och processer jag skulle kunna engagera mig i.

Än så länge är Olof mitt uppe i att skapa sig en helhetsbild. Hans målsättning är att vara synlig och tillgänglig och att inte bli en stoppkloss.

– Jag försöker se oss som en del av Malmö stad men med ansvar för helheten. Vårt uppdrag är att se hur det nya påverkar det gamla, så frågeställningarna är ständigt aktuella. Ibland får man tumma på sina principer. Jag upplever att det finns en respekt för mitt uppdrag även om inte alla gillar besluten, summerar Olof.

Sektionen för kulturmiljövård, som Olof ansvarar för, driver sällan frågor på eget initiativ, men hans ambition är att bli mer synlig i stan. Drivkraften är en övertygelse om att det behövs en förståelse för plats, miljö och tidsdjup.

– Kulturmiljön behöver förankras i världen, det är många eniga om, men man har inte verktygen. Det är där vi kommer in, förklarar Olof.

Med den nya tjänsten följer en hel del kvällsarbete. Både rent administrativt men även i form av olika kvällsarrangemang.

– Jag kände att jag var redo att ta steget och ta en mer ansvarsfull roll i mitt yrkesliv. Barnen är äldre och klarar sig själva på eftermiddagarna på ett annat sätt än tidigare, fortsätter Olof.

Sin fritid ägnar han i stor utsträckning åt att skjutsa sönerna till olika aktiviteter, bland annat Kulturskolan då båda ärvt sin pappas musikaliska gen. Det stora intresset för musik, som upptog en stor del av Olofs ungdomsår, lever kvar hos honom. Det går i stort sett inte en dag utan att han spelar ett instrument.

– Musiken har varit jätteviktig för mig. Jag gillar det här att samla ihop en grupp människor och skapa något gemensamt. Det är magiskt när man sammanfogas till ett.

Sedan tio år tillbaka är familjen bosatt i den gamla lanthandeln i Haglösa som genomgått en omfattande renovering. Nu känner Olof sig redo att ta tag i etapp 2 som omfattar pannrummet.

– Det ska grävas ut, dräneras, isoleras, muras och putsas. För ett år sedan ville jag inte ens tänka på det, men det har fått mogna och nu har jag en plan. Jag tycker allt sådant där är kul, till och med att gräva ut grunden är kul, försäkrar Olof med ett leende.

Med sina snälla ögon och skägg har han fått små barn att lite undrande undersöka om det kan vara sagofiguren Pettson de har framför sig. Det tog Olof som en komplimang och han avslöjar att han inte skulle tacka nej till en tillvaro lik Pettsons.

– Jag stortrivs med mitt liv och mitt jobb men om jag hade fått välja fritt skulle jag vara hemmapappa. Jag skulle städa, laga mat, bygga och tillbringa många timmar i min verkstad, gärna med lite finare snickerimaskiner än dem jag har i dag.