Västra hamnen måste bli för alla

THOMAS FROSTBERG

I veckan gick startskottet för nästa etapp i ombyggnaden av Västra hamnen i Malmö. Mässhallarna ska rivas och ersättas med omkring 700 nya bostäder och 70 000 kvadratmeter kontorsyta.

Det är mer än bara ännu ett bygge i området, eftersom det kommer att sy ihop de olika ändarna av Västra hamnen som hittills varit åtskilda av det öde mässområdet.

Några mer detaljerade planer finns inte ännu, men jag väljer att se det som en möjlighet att hjälpa Malmö stad och fastighetsbolaget Diligentia, som äger marken, med ett par idéer om hur området bör utformas.

För det första: Om Västra hamnen inte ska bli ett rikemansghetto på kvällstid måste fler ha råd att bo där.

Det är inte bara en rättvisefråga, utan av strategisk betydelse för att lyfta Västra hamnen ytterligare ett snäpp genom att låta området avspegla Malmös fulla dynamik.

I dag vallfärdar många kreativa och entreprenöriella personer dit för att jobba på dagtid, men bara ett fåtal av dem har råd att bo där.

I centrum för Diligentias byggprojekt står att skapa en hållbar stadsmiljö med miljöklassade kontor och bostäder. Det är smart, men jag vill lägga till ”som är hållbara även för en vanlig hushållsekonomi”.

Redan i dag kommer utländska delegationer till Malmö för att titta på de miljövänliga boendekoncepten i Västra hamnen, men om det går att skapa en variant som dessutom är en ekonomisk föregångare kommer det att ha ännu större genomslag internationellt.

Ombyggnaden av mässområdet innebär också ett nytt steg för Diligentia som bolag, eftersom det i dagsläget inte äger några bostäder i Malmö. Det öppnar, förhoppningsvis, för lite extra nytänkande i planeringen och synen på målgrupper för de nya bostäderna.

Planer finns visserligen redan på att bygga en blandning av bostadsrätter och hyresrätter på det gamla mässområdet, men det gäller att månadshyrorna inte blir så höga att bara de som lika gärna hade kunnat köpa en bostadsrätt har råd att bo i hyreslägenheterna.

Det är ingen enkel avvägning, eftersom attraktiva boendemiljöer (läs: dyra och lyxiga) samtidigt är en viktig magnet för personer som ska flytta till Malmö. Lägenheterna i Turning Torso har till exempel, trots absurda hyresnivåer, fått personer som flyttat från både Stockholm och London att välja Malmö framför andra alternativ.

Samtidigt får inte Västra hamnen riskera att bli ett avskärmat lyxområde, enbart tillgängligt för dem som har råd att köpa paradvåningarna med havsutsikt.

Den andra tillgänglighetsfrågan är betydligt mer konkret. Det handlar om hur man ska ta sig till Västra hamnen i framtiden.

Redan i dag gäller det att ha rejäla tidsmarginaler för att komma i tid till ett viktigt möte, särskilt i rusningstid då trafiken fullständigt korkar igen de få tillfarterna till området.

Mycket har gjorts rätt i utvecklingen av Västra hamnen, men på just den här punkten har Malmö stads planering varit allt för dålig.

Om Diligentia utlovar att området blir ekonomiskt tillgängligt för alla kanske Malmö stad kan utlova bättre tillgänglighet rent transportmässigt.