Slumpen gav honom möjlighet
En ung vice ordförande för Aktiespararnas riksförbund reste sig upp på krisdrabbade Kockums extra bolagsstämma, en mörk senhöstdag 1978, och krävde att staten vid sitt övertagande skulle ta hänsyn till de små aktieägarna.
Ett pliktskyldigt inlägg, tyckte unge herr Johnson själv. Ledamöterna i styrelsen blev desto mer imponerade. Ett par månader senare fick Sten K Johnson frågan om han ville bli vd för de privata resterna av Kockums – ett skal fyllt med 20 miljoner kronor i kassan och en fastighet på Anckargripsgatan i varvsområdet.
Vad bolaget skulle syssla med hade styrelsen ingen uppfattning om. Den 34-årige ekonomen, sambon och nyblivne föräldern, fick ingen betänketid.
– Jag visste inte vad jag skulle göra, jag visste inte vad jag skulle få betalt, jag visste inte hur styrelsen skulle se ut, jag visste inte om jag skulle få några medarbetare. Jag tackade ja. Det var starten.
30 år senare läser han i Carsten Jensens mastodontroman ”Vi, de drunknade” hur etatsrådet Markussen efter en osannolik händelse säger till en av de kvinnliga huvudpersonerna i boken, Klara Friis, att ”Slumpen är en märklig kraft”.
– Det är massa olika situationer där slumpen kastar fram möjligheter framför fötterna på dig. Är du då inte beredd att utnyttja dessa möjligheter, du är rädd, du vågar inte, då blir det ingenting för dig.
Sten K Johnson fångade möjligheten, lät inte slumpen springa ifrån honom. Han byggde snabbt upp en koncern av mindre företag under Skåne Gripen-paraplyet. De 20 miljonerna var inte tillräckliga. För att växa ordentligt behövdes mer kapital. Sten K Johnson åkte över till USA för att presentera sitt verk för en bolagsstyrelse. Det var tidigt 1980-tal. Svensken med sin väl förberedda dragning kände sig tämligen liten när en av de amerikanska direktörerna gick rakt på sak.
– Han sa ” Well Mr Johnson. I don’t believe in your strategy. You have no cash flow.” Han klubbade ner mig fullständigt. På resan hem konstaterade jag att han hade rätt. Det här var helt kass. Jag hade inget kassaflöde.
Fastigheterna som Skåne-Gripen hade köpt såldes av med stor vinst. De pengarna, tillsammans med kapital från flera större nyemissioner, investerades i lönsamma företag. Värdet på Skåne-Gripen-aktien steg från tio kronor till 100 kronor och omsättningen ökade från 200 till 700 miljoner kronor. Lycka för de 6 000 aktieägarna. Inte minst för Sten K Johnson.
– Min förmögenhet ökade från väldigt lite till några miljoner. Det var det stora lyftet.
1988 var omsättningen 5,6 miljarder kronor i Skåne-Gripen. Det var överhettningens tid i Sverige. Cardo la ett saftigt bud på koncernen. Sten K Johnson och chefskollegan Bernhard Muskantor skulle köpa ut delar som Cardo inte ville ha. De fick ett gigantiskt lån av finansbolaget Nyckeln – som ett par år senare kom att ha en central roll i finans- och fastighetskrisen – på runt 700 miljoner kronor.
En större delägare stoppade affären. Senare knoppades ändå delar av Skåne-Gripen av och bildade det börsnoterade Midway. I dag kontrollerar Sten K Johnson, via sitt bolag Tibia Konsult, drygt 50 procent av rösterna i Midway. I Tibia ingår också Liljeholmens ljus och ett stort antal poster i olika skånska och svenska företag.
Midway är den utåtriktade profilen. Koncernen är till största delen uppbyggd av små och medelstora företag, ofta uppköpta familjefirmor. Det handlar inte om snabba affärer.
– Exit är för mig ett ganska fult ord. Jag tycker nästan att det är ett hån mot de anställda i ett bolag att man ska jaga upp det för att kränga det vidare till någon annan.
Även om Midway äger bolag som drabbats av krisen har Sten K Johnson varit lugnare än de flesta.
– I mars i fjor satte vi igång en jätteinvestering i Skåne-Möllan, en ny fabrik på 50 miljoner kronor. Vi hade en dragning med Mats Odell, landshövdingen och ett antal företagsledare. Det var väldig pessimism. Då förklarade jag att det är nu, när det är dåliga tider, man har möjlighet att investera.
Den 65-årige Sten K Johnson i kontoret vid Gustav Adolfs torg har den erfarenhet som den 34-årige, färske vd:n i Skåne-Gripen på Anckargripsgatan saknade. Inställningen att fånga de möjligheter slumpen för med sig, har den unge och den gamle gemensamt.
