Hon kritiserar svensk självbild

MALMÖ. Baristan på Nesta säger att han aldrig hört någon tala så snabbt förut.

– Och då är svenska ändå mitt tredjespråk, replikerar Sylvia Schwaag Serger blixtsnabbt – samtidigt som hon fortsätter konversationen i mobiltelefonen.

Sweden – Spirit of Innovation. Den svenska självbilden formulerad som en klatschig slogan. I den svenska paviljongen på världsutställningen ska kineser och andra besökare få lära känna det framgångsrika innovationslandet i norra Europa, men Sylvia Schwaag Serger är kritisk till den närmast självgoda bilden av svensk innovationskraft.

– Sverige hamnar högt i olika rankingar på innovationsfronten, men den bilden måste nyanseras. Vi mäts på antalet patent och hur bra vår forskning är, men inte hur många företag vi har som växer, säger hon.

Just nu är det bråda dagar i Kina, där hon befinner sig för att hålla samman besöket av svenska näringslivstoppar och politiker. Uppdraget är en del av arbetet som internationell chef på innovations- och tillväxtmyndigheten Vinnova.

Hennes personliga förankring i både svensk och kinesisk kultur ger innovationskonferensen i Shanghai en extra dimension.

Mamman är kinesiska uppvuxen i USA och många släktingar bosatte sig i Silicon Valley, där Sylvia tillbringat många somrar och senare kommit tillbaka till jobbet.

Själv är hon uppvuxen i södra Tyskland, i pappans hemtrakter. Till Malmö kom hon på grund av kärleken.

Med ena foten i 70-talets Europa och den andra i Silicon Valley växte hon upp med två skilda föreställningar om framtiden och karriären.

– I Tyskland placeras alla i fack som ”ingenjörer” eller ”akademiker” och vill bara ha ett jobb. I Silicon Valley finns inte några sådana fack utan ”allt är möjligt” och man byter karriär tio gånger utan att någon tycker det är konstigt, säger Sylvia Schwaag Serger.

När hon som 19-åring skulle plugga i USA blev det ändå inte Kalifornien, utan Michigan. Mamma tyckte hon skulle se andra delar av landet.

– Jag insåg snabbt att Michigan inte var som Silicon Valley eller Kalifornien. Det var homogent och jag passade inte in, utan blev medlem i Black Students Organization.

Med sitt kinesiska arv vänder hon sig mot beskrivningarna av Kina.

– Kina framställs antingen som ett otäckt hot eller som väldigt underutvecklat. Vi kan inte nyanserna, säger hon efter att på plats i Peking ha studerat det kinesiska innovationssystemet och landets möjligheter att hävda sig inom vetenskap och teknik.

– Det är inte en rak väg, men Kina är på väg att bli det nya innovationscentret i världen och rubba maktbalansen.

Invändningar som att det hierarkiska systemet inte klarar att föda fram innovatörer ger hon inte mycket för.

– Var har man oavbrutet ökat sina satsningar på kunskap de senaste tio åren? Var kommer de nya konsumenterna att finnas? Kina går om Europa om 3–5 år. Om vi tror på kunskapsekonomin ska vi se det som en tillgång, säger hon.

– Men vi i Sverige måste skaffa oss ett förhållningssätt till hur vi tar del av det, när bolag å ena sidan lägger ner i Lund och samtidigt startar forskningsanläggningar i Kina.

Den viktigaste åtgärden är att göra Europa mer attraktivt för kinesiska forskare, både i akademi och näringsliv. I dag föredrar de USA eller till och med Kina före Europa, menar hon.

– De ser ett glastak för hur långt de kan komma med sina ambitioner i europeiska företag. De flesta amerikanska företag bemannar ledningen i sina kinesiska bolag med utlandsboende kineser medan europeiska företag använder européer.

Det krävs ett visst risktagande för att öka mångfalden i näringslivet.

– Många ser potentialen, men de belönas inte för att de tar risker.

Kanske handlar det om konsensuskulturen, ett fenomen som kineserna enligt henne betraktar som ”bortkastad tid” och som säkert kommer att bli en utmaning för Volvo i den nya ägarstrukturen.

Ändå är det här Sylvia Schwaag Serger ser en möjlighet för Sverige att profilera sig internationellt och till och med kunna sälja sin kunskap.

– Sverige är väldigt bra på att ta fram systemlösningar som kräver att många aktörer är inblandade, till exempel transportlösningar eller vid stadsplanering där många måste inkluderas för att undvika att man skapar tomma torg.

Det gäller också miljöteknikområdet, som hon tycker ofta handlar för mycket om nya miljövänliga prylar i stället för hur man sätter ihop hållbara systemlösningar.