”Folk blir inte skiträdda när jag kliver in i en butik”

– Det har aldrig varit så svårt att vara konsument som idag och konsumentjournalistiken har aldrig varit mer angelägen. Men någon gång måste saker och ting ändå ha ett slut, säger han.

Sydsvenskan får tag på Sverker Olofsson via telefon när han är på språng någonstans i tv-huset i Umeå. Han ger sig tid att svara på allt, men samtalstempot är högt och några döda ögonblick finns det inte utrymme för.

– Folk kan nog tycka att jag kan verka lite hetsig till humöret, men det stämmer inte. Istället handlar det om att jag gillar när det går undan. Och ska du reda ut en snårig försäkringsfråga i tv på tre och en halv minut gäller det att hålla fart och tvinga de inblandade att hålla sig till ämnet.

Just försäkringsfrågor ligger Sverker Olofsson varmt om hjärtat.

Eller rättare sagt, han engagerar sig gärna i ämnen där människor med svag position hamnar i kläm för att den som är stor och stark utnyttjar sitt övertag.

– Försäkringsbolag och banker håller sig inom lagens råmärken. Dem kommer du aldrig åt juridiskt. Men de uppträder omoraliskt emellanåt. Det har känts riktigt bra vid sådana tillfällen där vi lyckats hjälpa den som varit liten i sammanhanget från att råka riktigt illa ut.

I grunden tycker han att den stora majoriteten av företagare sköter sig bra.

– De som gör affärer i Sverige består ändå av hederligt folk. Det är undantagen vi jagar.

Inte minst märks det när han själv går och handlar eller uppträder som vanlig konsument, menar han.

– Folk blir inte skiträdda när jag kliver in i en butik. Istället brukar handlarna ge mig beröm och tycka det är bra att vi är ute efter dem som inte följer spelreglerna. För min egen del är jag faktiskt rätt dålig på att klaga om något blivit fel.

Det lagliga skyddet för konsumenter har förbättrats sedan Sverker Olofsson började bevaka området på 1980-talet.

– Men det har ändå blivit betydligt svårare att vara konsument. Alla valmöjligheter och alla erbjudanden tvingar dig att hänga med på ett sätt som aldrig förr. Vips vad det är sitter du med en kalsongprenumeration som någon hävdar att du sagt ja till utan att du har en aning om hur det gått till.

Han talar om en snabbt växande kunskapsklyfta mellan människor. Om att avståndet mellan vinnarna som klarar att hänga med och förlorarna som väljer första bästa ökar hela tiden.

– Fråga folk på ditt jobb vad de kan om ppm-fonder eller hur de ska placera eventuella sparpengar som de skrapat ihop. Okunskapen är skrämmande stor samtidigt som vi vet att avgifterna i varenda fond är skyhöga. Och ett vanligt sparkonto ger ju knappt någon ränta alls.

När Sverker Olofsson drog igång ”Plus” tillsammans med en kollega 1987 var tongångarna i samhället annorlunda än i dag.

Visserligen talades det yuppie-nallar, rosa ekonomisidor och Porsche­inflation på Östermalm. Men samtidigt var suget stort efter ett kritiskt konsumentprogram med sikte på ordinära inkomsttagare och deras bekymmer som konsumenter.

– Tidsandan har klart förändrats. I dag hyllas cynikerna. De som gör sig rika på andras bekostnad och okunskap. Det är som att du får skylla dig själv om du låter dig bli lurad.

Han pekar på sms-lånen som ett exempel.

– Vad är det för demokratiskt samhälle som tillåter att folk lånar pengar till orimligt höga räntor och blixtsnabbt skuldsätter sig upp över öronen utan att de själva fattar hur det går till. Det är som att det är deras eget fel, fast så är det ju inte alls.

Jo, han säger visserligen att han är beskedligare än vad han låter. Men när det kommer till cyniska affärsmän går den uppriktiga ilskan i rösten knappast att ta fel på.

Vilken ton nästa programledare för ”Plus” kommer att hålla har Sverker Olofsson ingen aning om. Han vet inte ens vem det blir eller har i alla fall inte tillstånd att berätta det. Att programmet kommer att återuppstå i höst är däremot klart.

– Det känns jättebra. Ett program som Plus behövs verkligen fortfarande. Det visar inte minst våra höga tittarsiffror, säger Sverker Olofsson.

Själv blir han i höst programledare för ett eget intervjuprogram, med betoning på människor inom olika maktsfärer.

– Där kommer vi att hålla ett lugnare tempo. Programformen är annorlunda och själv håller jag ju på att bli gammal, säger Sverker Olofsson, 63, innan han ruschar vidare i Umeås tv-korridorer.