Behovet av en ny berättelse
Om regeringen inte spricker under mandatperioden innebär det åtta år av borgerligt styre. För en yngre generation som nådde en politisk medvetenhet runt 2006 innebär det att borgerligt styre är det normala, grundläget är att Fredrik Reinfeldt är statsminister.
För oss som har några fler år på nacken och som fått lära oss att svensk demokrati innebär val vart fjärde år som Socialdemokraterna vinner, är däremot borgerligt regeringsinnehav något av ett undantag. Men vid 2014 har kanske också vårt tänkande omformats.
Valet 2014 kommer att innebära en stor utmaning för borgerligheten. 2006 kunde alliansen vinna valet utifrån en känsla av fräschör i jämförelse med en regeringstrött socialdemokrati som leddes av en statsminister som slagit sig till ro på sin nybyggda gård.
Årets val vann alliansen efter att ha uppvisat goda kamerala egenskaper som av allt att döma förde Sverige helskinnat genom finanskrisen. Men jag vill hävda att inte vid något av de två senaste valen har alliansen vunnit utifrån en berättelse om ett borgerligt samhälle. Fortfarande fyra år efter Alliansens första valseger är det svårt att se vad det är för samhälle borgerligheten vill bygga.
Arbetslinjen säger någon. Jo, det är sant, att vi ska arbeta mer har vi förstått, den polletten har onekligen trillat ner. Men varför ska vi arbeta, vad ska arbetet leda till? Att vi ska arbeta mer räcker knappast som vision om det goda samhället, det krävs något mer. Kan inte borgerligheten leverera en berättelse om vägen framåt som slår an i väljarkåren blir valet 2014 en svår utmaning för regeringen.
Sannolikt sitter regeringens tre småpartier på åtminstone en del av nyckeln till framgång 2014. Medan Moderaterna gjort allt för att förmedla bilden av sig själva som statsbärande och ansvarstagande pragmatiker har fältet för ideologiska borgerliga röster lämnats vidöppet.
Här har Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna ett manöverutrymme som både kan bidra till den borgerliga framtidsberättelsen och till att hålla samman alliansen.
Det senare är inte oviktigt för borgerligheten, alliansen har inte råd med ytterligare en valseger där småpartierna tappar väljare och då riskerar att balansera på riksdagsspärren. Med ett tilltagande ideologiskt utrymme för småpartierna kan däremot möjliga väljarframgångar 2014 fördelas jämnare mellan de fyra regeringspartierna samtidigt som den borgerliga berättelsen stärks.
Båda delarna är sannolikt helt nödvändiga för att alliansen ska överleva på sikt.
Douglas Brommesson är universitetslektor i statsvetenskap.