Vill du vara borgenär?

Historiskt har Trelleborgs hamn spelat en stor roll för stadens utveckling. Många kan fortfarande minnas hur en småskalig verksamhet växte till en mångsidig arbetsplats inom många näringar.

Trelleborgs gummifabrik importerade och lagrade råvaror i hamnen, koks- och kolimporten, spannmålsföretagen Bonnings och Lantmännen med stora siloanläggningar, import samt lagring av olja, bilimport, Trelleborgsfisk med mera.

Allt detta är idag enbart ett minne och hamnområdet upptar idag en gigantisk yta som enbart används för uppställning och rangering av lastbilar, trailers och andra lastenheter i väntan på överfarten till Tyskland eller Polen.

Hela detta hamnområde som sträcker sig från Östra Stranden i öster till Strandriddaregatan i väster är idag avstängt för allmänheten. Nu vill man fortsätta fördärvet med 50 hektar utfyllnad och en trafikled rakt genom östra stadsdelarna.

Det bedrövliga nuläget gäller miljö, ekonomi och missuppfattningar.

Miljömässigt är hamnverksamheten en katastrof för Trelleborg. Luftföroreningarna och buller från lastbilar och färjor försämrar Trelleborgarnas hälsa, det är dokumenterat och oomtvistat. Farligt gods innebär säkerhetsrisker. Trelleborgs hamn och majoriteten av politikerna blundar för detta miljöfaktum och arbetar frenetiskt för att öka antalet lastbilar som skall passera Trelleborg. Vi har idag redan närmare 700 000 fordon, det vill säga mer än 3000 lastbilar per vardag. Dessutom tycker man att det är smart att dessa lastbilar skall köra runt hela Trelleborg för att omgärda staden med en avgasbarriär.

Ekonomiskt är det en hårresande kalkyl. Egentligen finns det inga företagsmässiga kalkyler utan projektet byggs på ett antal antaganden.

Hamnbolagets ordförande och kommunalrådet har i massmedia öppet visat att de inte förstår de ekonomiska sambanden genom att blanda ihop operativt resultat med kassaflöde.

Hamnbolaget omsätter under 200 miljoner och man redovisar en nettovinst på ett par miljoner. Nu vill man investera cirka 420 miljoner i en första etapp.

Delar av detta, cirka 70 miljoner skall betalas med pengar från försäljning av fastigheter, lite bidrag förväntas och det återstår att man måste låna 335 miljoner.

Ingen bank i världen lånar ut 335 miljoner till ett bolag med denna svaga intjäningsförmåga. Alltså måste vi kommuninvånare gå i borgen för att hamnbolaget ska få låna pengar till pirarmarna.

För alla som köpt till exempel ett hus så vet man att räntor skall betalas varje månad.

Räntan på 335 miljoner blir minst 15-16 miljoner per år och då kan var och en inse att detta inte fungerar.

I resultaträkningen gör man avskrivningar i takt med värdeminskningen och här måste man räkna på hela investeringen. Räknar man på fyrtio års avskrivningstid blir det ytterligare cirka tio miljoner lägre resultat per år. Det är snällt med fyrtio år. De nuvarande pirarmarna anses värdelösa efter cirka 35 år. Det kommer att dröja länge, mycket länge innan hamnbolaget eventuellt kan betala utdelning till sina ägare, det vill säga vi skattebetalare, och ge bidrag till välfärden i Trelleborg.

Det råder tyvärr många förvillande uppfattningar hos politiker och invånare om hamnens betydelse för Trelleborg.

Vi möter många människor som lever i tron att hamnen är viktig för Trelleborgs utveckling. Så är det inte längre. Ekonomiskt är den av försumbart värde och miljömässigt är den en tung belastning.

Politikerna, framförallt Ulf Bingsgård och Catherine Persson säger att om det skulle gå åt skogen med verksamheten så finns det stora värden i hamnen. Så är det ju inte heller.

Visst finns det tillgångar, sten och stålkonstruktioner, men de är ju belånade och lånen måste betalas. Enligt årsredovisningen uppgår skulderna till 565 miljoner.

Det lilla överskott som återstår räcker inte långt och då är även värdet av Ångkvarnsfastigheten bortmuddrat.

Det är oförklarligt att många människor inte ser igenom den falska bilden och inser att stadens attraktivitet definitivt inte ligger i hamnverksamheten.

Ibland nämns att näringslivet kräver en utbyggnad. Det finns inget företag i Trelleborg eller i Skåne som är beroende av en utbyggnad av Trelleborgs hamn.

Hur skulle det kunna vara?

Trelleborg är en hamnstad och vi vill väl alla att Trelleborg skall präglas av den charm och karaktär som många fina hamnstäder uppvisar.

Hamnen måste acceptera att utvecklas på staden villkor och inte tvärtom.

Det är inget självändamål att desperat arbeta för ännu fler lastbilar.

Vi vet hur näringslivet tänker och arbetar med miljösäkringssystem och utsläppsreducering. Alla börsföretag redovisar idag hur man arbetar med reducerad miljöpåverkan från transporter, tjänsteresor, tjänstebilar mm samt naturligtvis utsläppen från deras industriella verksamhet.

Tro mig, det finns inget företag som idag säger att de arbetar för att öka transporterna på landsväg, alltså lastbilsburet gods. Det går inte att vinna förtroende genom att bidra till ökade koldioxidutsläpp. Därför är det järnväg som gäller i framtiden.

Dessutom måste Trelleborg beakta vad som sker i omvärlden. Vad gör andra städer, nya tunnlar och broar påverkar framtida trafikflöden och hur ser framtiden ut? För logistikföretag och för rederier?

Redan nu pågår ett miljöarbete och det måste intensifieras. Rederierna ska tvingas att acceptera kommunens spelregler. Det gäller elanslutning, drivmedel och hantering av avfallsvatten.

Dessutom måste man sluta prata om att det är för dyrt med bra lösningar.

Infarten till hamnen skall ske i tunnel den kortaste vägen från E6 och detta måste riket vara med och betala. Hamnen tjänar ju riket.

Trelleborgarna skall varken betala ekonomiskt eller med sin hälsa.

Christer Dahlberg

Söderslättspartiet