Vi hoppas politikerna lärt sig av historien
Förra kommunalrådet Egil Ahl ville skapa en skola för alla: ”Resurserna måste fördelas så att de som av olika skäl behöver mera stöd för att klara skolans krav eller förverkliga sina drömmar och ambitioner, också kan få det” (pressrelease 1, augusti 2000).
För att förstärka barnets möjligheter krävdes det ”en helhetssyn på barns och ungdomars situation; Familj – skola – fritid” (pressrelease 2, augusti 2000). Via familjecenter skulle man då kunna stärka föräldrarollen och utveckla samarbetet mellan bland annat skolan och socialförvaltningen.
Vi tyckte och tycker än idag att Egil Ahls tankar var riktiga och värda allt stöd!
Det första steget i processen mot Spjutspetsskolan blev en översyn av grundskolans organisation. Ett organisationsförslag utarbetades av en konsult från Incondia.
Kommunalrådet ville ha med konsulten samt skolchefen, Hans Stjernfeldt, i den kommande Spjutspetsskolans organisation. Skolchefen var skeptisk, tackade nej och sa upp sig.
Tjänsten som skolchef utannonserades och den på förhand utvalda fick tjänsten. Konsulten fick en skolchef som han arbetat med i Svalöv. Hon var inte en skolmänniska.
Alla skolledare blev avskedade. Sen fick de söka de ”nya” skolledartjänsterna. Resultat? En samling synnerligen lydiga skolledare.
Därefter blev det en processledarutbildning. Av någon anledning ville man göra detta ”snyggt” och genomförde något som skulle föreställa en upphandling. Det dyraste anbudet vann. Incondias anbud.
Via en medioker processledarutbildning skapade Incondia ”lydiga sektmedlemmar”.
Dessutom har en del av dessa processledare blivit rektorer under synnerligen märkliga omständigheter.
I den första lokala skolplanen under Spjutspetseran stod det: ”Från mitten till toppen”. Konsulten talade om för sina skolledare att detta innebar att man skulle satsa på att få upp de godkändas betyg till VG och MVG. De svagaste eleverna skulle man strunta i! Det blir för dyrt, sa konsulten.
I skollagen, paragraf 1, 3 kapitlet, stod det: ”Skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom”. I paragraf 1, 4 kapitlet, stod det: ”Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet”.
En skola kan inte ha som mål att välja bort elever genom att inte utgå från att alla elever ska klara sin skolgång.
Dagens skollag är än tydligare. I paragraf 8, 3 kapitlet, står det bland annat: ”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
En utredning ska ske vid minsta misstanke om att en elev inte klarar de grundläggande målen.
Köpingeskolans fuktskador blev ett lägligt problem. Nu kunde man lägga ned en skola med en alltför självständig personal och göra sig av med en rektor som ansågs svag. Man hade en förevändning. Det passade väldigt bra. Köpingeskolan var ett unikt exempel på ett fungerande integrationsprojekt. Helt ointressant för skolchefen. Skolan lades ned. Rektorn och områdeschefen degraderades. Konstigare än så var det inte.
Trots alla oegentligheter i samarbetet mellan skolan och Incondia (brist på avtal och upphandlingar) så pågår samarbetet fortfarande.
Idag säger politikerna att lärarna är viktiga för en skolas framgång och hänvisar till forskningen.
Under Spjutspetseran råkade många lärare och skolledare illa ut.
Vi kan bara hoppas att politiker och andra ansvariga har lärt sig något av denna svarta period i Trelleborgs skolhistoria!
Lars Ullmar
före detta rektor
Claes Henriksson
Trelleborgs Skolparti
