Vi är rädda om allt det som kommer att påverkas negativt
Kriminalvården lyfter fram en värdering om demokrati, som att det är något som är viktigt för deras verksamhet. Sverige har aldrig förr etablerat ett större fängelse och häkte. Kriminalvården säger att det kan bli upp till 500 platser. Samverkansavtalet mellan kommunen och Kriminalvården skrevs under sommaren 2020. Folkomröstningen i Svedala, där nej-sidan vann, ägde rum 2019. Senaste gången som medborgarna i Trelleborg fick chans att rösta i ett kommunalt val var i september 2018. Detta innebär att medborgarna i Trelleborg inte har fått chansen att i demokratiska val uttrycka sin syn på fängelseetableringen. Kommunfullmäktige har ännu inte klubbat den slutgiltiga detaljplanen. Kriminalvården skulle kunna be kommunen att avvakta med detta beslut till efter valet 2022 för att ge fängelseetableringen större demokratisk legitimitet. Är Andreas Wallin och Kriminalvården villiga att göra detta? Om ni verkligen tycker att demokrati är viktigt i dessa sammanhang förtjänar inte vi trelleborgare att få göra våra röster hörda även i den politiska processen?
”Om ni verkligen tycker att demokrati är viktigt i dessa sammanhang förtjänar inte vi trelleborgare att få göra våra röster hörda även i den politiska processen?”Fängelsefritt Trelleborg
Över 850 yttranden inkom under samrådsprocessen. Aldrig förr i Trelleborgs historia har något projekt fått in så många yttranden där en överväldigande majoritet är starkt kritiska till etableringen. Vilket intryck tar Kriminalvården av detta? Har ni på något sätt justerat era planer? Har ni försökt lyssna in och ta hänsyn till de röster som har höjts? Vårt intryck är att ni gärna deltar i en dialog, vilket vi är glada för, men också att ingenting har förändrats av er ursprungliga plan – rätta oss gärna om vi har fel. Det betyder att det medborgarna i den här kommunen försöker uttrycka möts av ett spelat intresse när det i själva verket handlar om, med Andreas Wallins egna ord, att ”lugna” oss trelleborgare men absolut inte att lyssna.
Apropå den bristande förmågan att lyssna. Kriminalvården verkar utgå från att motståndet hos oss trelleborgare kommer sig av att vi är ”oroliga för det nya”, att ”osäkerheten, kanske rädslan för ett nytt fängelse” är grunden för att vi inte vill ha Sveriges största fängelse i kommunen. Till viss del finns det säkert rädsla, men vi skulle vilja påstå att det inte är så mycket rädsla för ett fängelse som styr utan snarare att vi är rädda om allt det som kommer att påverkas negativt. För att ge några konkreta exempel:
- Jordbruksmarken kommer att förstöras om förslaget som ligger går igenom. Det är inte en känsla utan fakta att 50 hektar av Sveriges finaste jordbruksmark kommer att fördärvas. I strid med Sveriges livsmedelsstrategi och i strid med ambitionen i miljöbalken som lyfter fram jordbruksmarken som särskilt skyddsvärd.
- Det öppna landskapet öster om Trelleborg kommer att påverkas negativt. Det är inte något vi känner, det är fakta. En etablering på 50 hektar, byggnation på 22 meter som högst, murar på 8 meter, kommer innebära en radikal negativ förändring av det öppna landskap vi är vana vid.
Menar Kriminalvården att alla kommuner i en sann demokratisk anda måste vara villiga att ställa upp på deras krav men att myndigheten inte behöver lyssna in de röster som höjs från medborgarna? Om detta stämmer så vittnar det om en sannerligen märklig syn på demokrati. Om Kriminalvården håller de demokratiska värdena högt borde de genast pausa processen och ställa sig själva och kommunpolitikerna ett par frågor. Hur har vi hamnat här igen att proteströrelsen bara växer och växer? Vad har vi missat? Hur kan vi på riktigt agera annorlunda denna gång för att inte riskera ännu ett misslyckande efter försöket i Svedala? Ska vi försöka lyssna på riktigt den här gången?
Ingemar Clementson, Therese Eklund, Mari Flink, Emelie Lindsjö, Johan Nordahl, Stefan Lindgren, Magnus Andersson och Cecilia Andersson, för den alltjämt växande organisationen Fängelsefritt Trelleborg
