Var finns solidariteten, Vellinge kommunstyrelse?

I dagarna har det framkommit att kommunstyrelsen i Vellinge försöker stoppa det boende för ensamkommande flyktingbarn som Attendo Care är på gång att öppna på uppdrag av Malmö stad.

Anledningen är att Vellinge kommun varken tar emot flyktingar eller ensamkommande flyktingbarn, och då vill man inte heller ordna med insatser för de barn Malmö tagit emot. Jag blir bedrövad och upprörd över Vellinge kommuns uttalanden och särskilt kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar Ljungman.

I Sverige idag finns det inte tillräckligt med kommuner som bereder plats för ensamkommande flyktingbarn, det råder alltså stor brist på ankomstkommuner. Vellinge kommun är en av dessa, hit är inga flyktingar överhuvudtaget välkomna.

Det finns ett stort behov av att alla kommuner i Sverige tillsammans tar ett ansvar för de människor som flyr för sina liv till vårt land. Det ska inte behöva vara så att vissa kommuner tar emot så många att integration och omhändertagande samt arbetsplatsberedande blir en övermäktig uppgift, bara för att andra kommuner inte tar emot några flyktingar alls. Det är osolidariskt, framför allt mot nödställda människor från andra länder men också mot andra kommuner i Sverige. Vi måste tillsammans av humanitära skäl vara öppna mot människor i svår nöd.

Det är vidare en beklaglig inställning att Vellinge kommun ska stoppa det boende som Malmö stad står bakom, bara för att Vellinge inte själv anser sig kunna ta emot flyktingbarn. Att Vellinge blir ansvarig för att ordna gode män och eventuell skolgång åt en handfull barn kan knappast handla om stora summor.

Kommunens inställning har alltså inte att göra med ekonomiska skäl – att kommunen inte har råd att hysa ett antal ensamma, flyende barn – de stora boendekostnaderna står ju Malmö stad för. Anledningen är helt enkelt den att man inte vill att invandrare ska komma och störa idyllen i Vellinge. Inte ens en handfull barn kan man ta emot och hjälpa.

Lars-Ingvar Ljungmans uttalanden riskerar att underblåsa en främlingsfientlig syn på de barn som tvingas fly hit. I Ekot i onsdags sade Ljungman att barnen kommer från ”länder där situationen är helt annorlunda, och vi vet inte vad de har för känslomässigt bagage med sig när de kommer hit.” Nej, det vet vi inte. Men vi kan ana. Vi kan nog tänka oss in i situationen att fly från krig, misär, brott och fattigdom och hur detta påverkar ett barn. Vi kan nog förstå att de barn som kommer hit får en välbehövlig fristad och får en chans till att få vara just barn.

Uttalandet visar snarare på behovet av att fler kommuner som Vellinge visar solidraritet och tar en del i vår allas moraliska skyldighet att hjälpa utsatta, inte minst utsatta barn.

Dock vill jag inflika att undersökningar visar att de flesta de barn och unga som söker asyl kan med relativt lättordnade insatser komma tillrätta och få ett liv som vilken annan ungdom som helst som bor i Sverige.

Även om många barn kommer från svåra förhållanden – krig och misär drabbar alltid barnen hårdast – är barnen och ungdomarna som kommer hit oftast inte så svårt traumatiserade att det krävs omedelbar familjehemsplacering och stora sociala insatser. Tvärtom är behoven hos den stora merparten av dessa barn är fullt möjliga att fylla genom en plats på ett gruppboende samt det normala sociala skyddsnät som tillkommer varje ungdom.

Som kristdemokrat är jag övertygad om att det finns många människor, organisationer och företag i Vellinge som tycker det är angeläget att visa på medmänsklighet mot ensamkommande flyktingbarn. Särskilt de som själv har barn tror jag tycker den här frågan är viktig att prioritera för kommunen. Att hänvisa till att det är annorlunda där barnen kommer ifrån eller att barnen har en svår bakgrund är inte skäl för att neka ensamkommande flyktingbarn att komma – tvärtom!

Det är min och Kristdemokraternas övertygelse att politiken måste bygga på solidaritet mot människor i behov, det är det enda sättet att bygga ett hållbart samhälle som människor vill leva i.

Otto von Arnold

riksdagsledamot (KD), Skåne