Var finns de mjuka värdena?

Sanningen är den att det funnits en lokal redan för två år sedan som varit klockren. Den var dessutom till stora delar handikappanpassad.

Denna var till salu för 1,5 Mkr men man vill inte köpa någon lokal. Denna summa motsvarar överdraget på dörrarna på Söderslättshallen. Var finns känslan för de mjuka värdena? Är det så vi värderar våra ungdomar?

Vi måste tvärtom satsa mycket mer pengar på denna viktiga sektor. Varför förstår vi inte hur viktigt detta är? På Fagerängen till exempel finns de som kan göra starka insatser med ganska små medel. Vi pratar om öster. Här kan man ju anlita till exempel ridklubben? Den är redan i dag som en fritidsgård till sin struktur. Det ligger ju geografiskt där det behövs förstärkning.

Det är inte ok att ha ett uppdrag i två-tre år att hitta en lokal och sedan tacka nej till en kanonlokal av principskäl. Från fritidsnämndens sida är vi upprörda.

Vi får två miljoner till en verksamhet men ska inte ha någon lokal trots att det fanns ett mycket bra alternativ. Paviljonger är ju både dyrare och en mycket sämre lösning. Ekonomiskt är det ju dåligt men ännu värre är det ju att man inte värderar detta högre. Detta är inte ok tycker vare sig jag eller någon annan i nämnden.

Det fanns en mycket bra lösning att köpa eller hyra som hade varit nästan halva den summan som vi i dag betalar i internhyra. Vi vill inte läsa att det inte funnits alternativ för det är inte sant. För ungdomarnas skull agera nu. De är värda det!