Vad är egentligen kunskap?
Skolan är ständigt ett föremål för debatt och diskussion vilket inte är så konstigt med tanke på att skolan misslyckats med att individualisera och inkludera men har lyckats att egocentrera och exkludera. Detta har skapat stora problem i den svenska skolan och i vårt samhälle.
Lösningsfrågan domineras just nu av utbildningsminister Björklunds enkelspåriga linje med ordning och reda och högre kunskapskrav på eleverna. Problemet med denna typ av debatt är att den utgår ifrån en förväntad och stereotyp syn på hur skolan ska fungera, baserad på egna erfarenheter. Denna syn skiljer sig oftast rätt så mycket i förhållande till det uppdrag som skolan har via de strävansmål som man finner i skolans läroplaner, som är baserad på forskning kring barns lärande.
Folkpartiets linje har fokus på kunskap utan att man definierar kunskapsbegreppet vilket genast leder till frågan, vad är kunskap?
Min syn på kunskap och bildning handlar om det livslånga lärandet, där skolan ger varje människa en möjlighet att lära att lära. En skola som kan definiera individuella inlärningsstilar och som ser till att alla tränas.
Jag vill se en skola som lämnar över elever, till vuxenlivet, med entreprenöriella kompetenser som innefattar viljestyrka, drivkrafter, ansvarskänsla, nätverksbildande, kreativitet, samarbete, lösningsorienterad, idérik, nyfikenhet, optimism, visionärt tänkande och en bra hälsa.
Hur ska detta då gå till utan att det blir sett som flum och otydlighet?
Man kan jämföra en elevs skoltid med att bygga ett hus. Där man i de tidigare skolåren bygger grunden, reser väggarna och sätter upp takstolarna. Detta kräver att pedagogerna har god kunskap om hur ritningen ser ut och vilka förutsättningar man har.
Det gäller att träna in färdigheter som stavning, läsning och grundläggande matematiska begrepp men det gäller också att träna barnet på socialt samspel och låta eleven prova olika sätt att lära samt kartlägga vilka strategier eleven använder för bästa inlärning.
Först när grunden är färdig kan man gå vidare med fönster, dörrar, innerväggar, isolering och så vidare.
I skolans värld är dessa moment kopplade till förtrogenhet och fakta som bygger på de färdigheter som man har med sig sedan tidigare. Slutligen så målar man, tapetserar och inreder sitt hus och det är då som man ser helheten och man får en känsla av sammanhang. Likadant är det i skolan då man i de senare skolåren får förståelse för vad man gör och klarar att på egen hand förstå hur man gör, vad man gör och varför man gör detta.
Den stora svårigheten är att förmedla helheten till elever och föräldrar och få dem att förstå hur vackert huset blir när det blir färdigt. Lyckas man med detta under resans gång så har barnet med sig de entreprenöriella kompetenserna ut i det framtida yrkeslivet, utan att det betraktas som flum.
Centerpartiet vill ha en skola som kan förmedla varje elevs egen ritning som innehåller ett personligt, livslångt växande där lärande, självständighet och kritiskt tänkande samverkar. Detta är de egenskaper som högskoleverket definierat som bildning.
De skriver också ”att bildning inte är det som blir kvar när man glömt vad man lärt sig utan det uppstår när man lyckats skapa ett meningsfullt sammanhang av det man lärt sig”.
Bildad är den som kan tala med och förstå andra människor än honom och eller henne själv. Som till exempel en naturvetare som begriper en humanist, en sverigedemokrat som begriper en muslim eller en lärare som begriper sin elev och dennes förälder. Bildning lägger grunden för den vidgade demokrati som det globala samhället behöver för sin mänsklighet.
Ska den svenska skolan lyckas med uppdraget att skapa bildade människor krävs en skolpolitik baserad forskning, kompetens och professionella pedagoger. Därför behövs Centerpartiet i den svenska skoldebatten som en motpol till den enkelspåriga linjen som enbart kräver ordning och reda och högre kunskapskrav på eleverna.
Mattias Andersson (C)
skolpolitisk talesman Skånes distriktsstyrelse
