Ut med privata intressen ur vård och omsorg

I sin sammanställning visar Mattias Karlsson att Malmö är den enda kommunen i Skåne som aktivt inte infört LOV och jämför det exemplet med 180 kommuner landsomfattande som infört densamma. Nu är det väl ändå så att Sverige i sin helhet består av 290 kommuner, vilket i sin tur betyder att det är 110 kommuner som inte infört LOV. Men nu var det Malmö som var på tapeten som enda referens. ”I Malmö satsar vi på faktisk valfrihet som gör att alla brukares behov av hemtjänst tillgodoses. Vi sätter deras behov i första rummet och en dyr LOV-reform försämrar för kommunen att ta det ansvaret”, säger Carina Nilsson, kommunalråd (S) I Malmö, vilket nog de flesta kommuner som inte infört lov kan hålla med om.

Å ena sidan frågar Mattias om det krävs lagstiftning för att tvinga in kommunerna under LOV, å andra sidan ska makten flyttas från politikerna till medborgarna... Hur tänker han då? Ska vi på odemokratiskt vis tvingas in i någon slags valfrihet som mer än en tredjedel av landets kommuner ratar? Vad är då valfriheten och demokratin värd? Eller ska vi ha en folkomröstning om utförsäljningar, upphandlingar etc, som i en riktig demokrati där makten utgår ifrån folket? Tja, det senare har vi i Kommunistiska partiet inget emot.

Eller har Mattias en vision om att allt som har med valfrihet och företagande att göra, ska och kan skötas av gemene man och företag utan politisk inblandning och utan kontrollorgan som ser till att allt går rätt till och att ingen fuskar? Blir inte riktigt klok på resonemanget bara.

Bengtssons undersökning påvisar endast att de sparkrav som påtvingats vård och omsorg har resulterat i en rejält försämrad vård.

Bra vård hade vi innan det började skäras och ”effektiviseras”, till och med en av världens bästa i alla kategorier. Att effektivitet betyder besparingar har vi alla blivit varse.

Vägda blöjor, liggsår, felbehandlingar och försenade operationer som i många fall leder till en för tidig död eller onödigt handikapp för den drabbade. För att spara pengar, alternativt tjäna pengar på sjuka och gamla är tydligen den nya tidens melodi. Den melodi liberalismen nynnar på är ingen sång för patientens LOV, snarare mammons.

Att se införandet av LOV enbart i kronor, ören och i en jämförelse med vad vi har i dag, som i Greger Bengtssons undersökning, och utesluta den fina vård vi hade innan sjuka och gamla började ses som en belastning är inte adekvat och enbart ensidigt belyst. Det primära i vad vård och omsorg i realiteten går ut på. Trygghet, lika vård för alla, vård i rättan tid är inte heller med i ”betraktelsen”. En fullödig vård kan inte uppnås i ett system där vinster går före patientsäkerheten, det borde väl vara klart för var och en vid det här laget. En enhetlig komprimerad vård som inte spretar åt alla håll och kanter, med kompetens under stadigvarande utveckling, är både lättare att hålla styr på och billigare. Det enda val vi egentligen behöver... Är garanterad skattefinansierad vård i tid, vilket vi hade innan slakten av den offentliga sektorn.

Den kommunfinansierade kontrollapparat som skulle behövas för att säkerställa att vårdtagare fick adekvat hjälp av alla vårdgivare, finns helt enkelt inte i dag och det skulle kosta enorma summor att utveckla och driva. Om vi hade sådana inom varje kommun, som såg till att alla krav tillgodosågs, hur skulle då Greger Bengtssons siffror se ut?

En kommunalt skattefinansierad vård och omsorg, med god insikt, kompetensutveckling, utan vinstkrav där skattepengarna går till adekvat vård vore bäst för oss alla... Hur vore det om vård och omsorg fick de pengar de behövde i stället för att hösta ut de till vårdfabriker och segregationsprojektet ”friskolan”. Det viktiga är inte flera småföretagare! Det viktiga är att återanställa vårdpersonal och göra Sjukan till en attraktiv arbetsplats... Både för vårdtagare och anställda. Då får vi både en säkrare och bättre vård igen. Gör om, gör rätt brukar det kallas. För det finns anledningar till att det ser ut som det gör i dag... Sparkrav, vinstkrav och så vidare...T rots att det finns pengar. Bra vård är inte affärer, vård är mycket viktigare än så. Ut med privata intressen ur vård och omsorg.

Svar direkt: Totalt är det 42 kommuner i landet som aktivt valt att inte införa LO, lagen om valfrihetssystem. Det innebär att invånarna i de kommunerna inte får möjlighet att själva välja en annan utförare inom hemtjänsten än den kommunala. Sett ur ett medborgarperspektiv är det ett problem, att inte alla får samma möjligheter till valfrihet.

Införandet av LOV har inte lett till sämre kvalitet och kostnadsökningarna har varit lägre i kommuner med valfrihetssystem än kommuner som inte har LOV.

Krister Rehn skriver han inte har något emot en riktig demokrati där makten utgår från folket. Men att ge medborgarna valfrihet att själv välja vem som ska utföra hemtjänst är tydligen ett stort problem. Det förvånar inte, i kommunisters världsbild är kollektivet alltid överordnat individen. En mer negativ människosyn får man leta efter.

Mattias Karlsson, Ledarskribent