Annons

Trygghet är elevernas grundläggande rättighet

Varje dag är det tiotusentals elever, som går till skolan fyllda av oro och ångest inför risken att bli retade, hotade och slagna.
Debatt • Publicerad 17 februari 2014
Trots den nya skollagen från 1 juli 2011, som innehåller både anmälnings- och handlingsplikt, så är arbetet mot mobbning och kränkning av elever, på många skolor en katastrof, skriver Christer Olsson, psykolog, kurator och författare.
Trots den nya skollagen från 1 juli 2011, som innehåller både anmälnings- och handlingsplikt, så är arbetet mot mobbning och kränkning av elever, på många skolor en katastrof, skriver Christer Olsson, psykolog, kurator och författare.Foto: Foto: Mark Earthy/TT

En del låtsas ibland vara sjuka, för att i varje fall slippa den rums- och tidsbundna mobbningen. Den elektroniska, som sker i cyberrymden, via sms, mms, e-post och på olika sociala medier, kommer de inte undan.

Trots den nya skollagen från 1 juli 2011, som innehåller både anmälnings- och handlingsplikt, så är arbetet mot mobbning och kränkning av elever, på många skolor en katastrof.

Annons

Tyvärr finns det fortfarande skolledare, lärare och annan skolpersonal, som hävdar: ”På vår skola förekommer aldrig mobbning.” ”Här finns inga elever som kränker varandra.”

Sedan finns det vuxna i skolan, som ser mobbning och hör kränkningar, men ändå förnekar den, genom att uttrycka plattityder som: ”Ungar har väl alltid bråkat och sagt dumma saker till varandra.” ”Den som sig i leken ger, får leken tåla.”

Därigenom höjs också acceptansnivån. Det händer därför att ingen vuxen reagerar, när elever skriker ”hora” ”cp-idiot” eller ”bögdjävel” i korridorerna.

Armbågar i sidan, sparkar i ryggslutet, och kraftiga knuffar blir vardagsmat.

Elever fryser ut andra elever, utan att någon i skolpersonalen opponerar sig och lägger sig i.

Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev, att få känna sig trygg i skolan och slippa bli utsatt för övergrepp och förnedrande behandling.

Ingen elev skall behöva skriva:

”Varför var det bara mig de retade och slog? Jag hatade allt vad skolan hette och ville inte gå dit. Där fanns mina plågoandar. De flesta morgnar under flera år vaknade jag med ångest. Redan på lågstadiet fick jag problem med sömnen. Det gick så långt att jag började sängväta.

Det som har förundrat mig i alla år är, att ingen vuxen person, ingen lärare eller så, har sett vad som pågått.

De kanske har sett det – men de har inte velat göra något åt det!

Annons

Det tycker jag är hemskt. Människors liv kan faktiskt gå till spillo.”

Den rektor som på sin skola – via sin personal – prioriterar någon annan uppgift före kampen mot våld, mobbning, kränkning och trakasserier och för vänskap och omsorg – är enligt min bergfasta uppfattning, inte bara på fel plats här livet. Han eller hon är också en riskfaktor när det gäller våra elevers fysiska och psykiska hälsa och bör snarast av huvudmannen fråntas sin skolledartjänst.

Nilla Olsson
Christer Olsson, psykolog, kurator och författare, bland annat till boken: "Verktyg mot mobbning och kränkning"
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons