Stora tveksamheter med elevers utvärderingar
Maud Olofsson framför i SVD 1/4-11 några bisarra förslag om skolan. Hon tycker att föräldrarna skall ställa tuffare krav, oklart om hon menar på skolan eller på eleverna. Det är väl bäst om lärarna höjer kraven i enlighet med elevernas i många studier uttryckta vilja? Och hur skall hon hantera att olika skolor får olika timplaner?
Det värsta förslaget är dock att elever skall utvärdera sina lärare. Det är oklart vilka stadier. Årskurs 3–9 får man väl tänka sig i första hand men det framgår inte om hon även tänker sig gymnasieskolan. Förslaget är ogenomtänkt och saknar vetenskapligt underlag.
Olofsson säger sig ha fått idén från USA. Hon borde nog satt sig närmare in i denna fråga. I USA är student ”ratings” av akademiska lärare praxis sedan något femtiotal år, men observera att det då gäller högre studier. Dessa bedömningar tillmäts stor vikt, bland annat då det beslutas om en lärare skall blir ordinarie eller inte.
Följaktligen finns en hel del forskning om validiteten – giltigheten – i studentbedömningar. Sådana är starkt ifrågasatta av seriös forskning men försvarade av studenter.
Universitets- och fakultetsstyrelser vågar inte gå emot studerandeopinionen eftersom universiteten, statliga såväl som privata är beroende av den goodwill som goda ”ratings” innebär för donationer och bidrag.
Modern internationell forskning och försöksverksamhet, inte minst inom EU, är i hög grad inriktad på elevmedverkan i olika former. Formell bedömning av lärare från elever har dock föga plats.
En av många relevanta studier presenterades vid en konferens i tillämpad psykologi i Montreal 1974. Universitetsstuderande fick bedöma tre olika lärarmodeller. En meddelade relevanta fakta på ett klart och logiskt sätt. En var mycket trevlig, hade en medryckande framställning kryddad med skämt och roliga episoder, men sade egentligen inget av värde. En var en standardframställning, litet torr och av genomsnittlig kvalitet.
Den trevlige läraren fick de i särklass högsta medelvärdena och även de flestas röster. De två andra typerna kom en bra bit efter. Detta visar att helt irrelevanta faktorer lätt kommer in i bilden när elever skall bedöma lärare. Validiteten blir därmed låg och resultaten otillförlitliga.
Rent juridiskt och moraliskt finns stora tveksamheter. Vilken rättslig status får elevbedömningar? Lärare sätter betyg utifrån läroplanens krav, under tjänsteansvar.
Efter vilka kriterier skall elever på låg- och mellanstadiet bedöma sina lärare? Utvärderingar av bedriven undervisning kan ske, och sker ofta, på många andra sätt än genom att betygsätta lärare.
Elever kan tänkas ge låga betyg till en lärare som de anser ger för stora läxor eller på andra irrelevanta grunder. Bedömningar gjorda i stunden kan komma att påverka en lärares situation för lång tid framöver.
Särskilt betänksamt är det att hon utan att blinka tycker att sådana löst grundade bedömningar skall kunna påverka lärares lön.
En försöksbedömning som man redan låtit utföra i Malmö var meningslös. Endast lärare som frivilligt valt att delta ingick, givetvis i medvetande om att de var populära bland sina elever. Detta förklarar de höga skattningarna, över 4 i snitt. Inga slutsatser kan dras av detta försök.
Försöker Olofsson fly från den energipolitik hon med blandat resultat försöker bedriva?
Lars Henric Ekstrand (FP)
professor emeritus i pedagogik
