Statligt ägande löser inte problemen
Det finns många skäl att vara skeptisk till ett återförstatligande av skolan. För det första är en sådan reform både dyr och komplicerad. För det andra skulle det stjäla fokus från det genomgripande reformpaket vi nu genomför. För det tredje tror vi på principen att beslut ska tas nära dem som är berörda. Men de riktigt tunga argumenten mot ett förstatligande framkommer då vi synar de argument förespråkarna lyfter fram som skäl för en statlig skola. De brukar hävda tre saker:
Skolans problem handlar i grunden om kommunaliseringen.
Ett statligt huvudmannaskap leder till ökad likvärdighet
Lärarnas status och lön kommer att höjas när staten blir huvudman
Man kan för det första inte härleda alla skolans bekymmer till kommunaliseringen. Under nittiotalet genomgick skolan, precis som övriga Sverige, en ekonomisk kris. Samtidigt fick vi en ny gymnasieskola, nya läroplaner och en friskolereform. Förutsättningarna för reformerna var maximalt dåliga.
Till hösten sjösätts det nya gymnasiet och den nya läroplanen. Nu står kunskap återigen i fokus och med dessa reformer på plats kommer kvaliteten att höjas. Att utpeka kommunaliseringen som roten till allt ont är inte rimligt.
För det andra finns det inget som tyder på att skolan blir mer likvärdig om vi byter huvudman.
Kvalitet och likvärdighet handlar i grunden om lärarnas kompetens samt det pedagogiska innehållet. Socialdemokratins skola präglades av ideal som bortprioriterade skolans kunskapsuppdrag. Uppdraget blev istället att skapa jämlika resultat genom att sänka kraven. Svaga elever har självklart förlorat mest på detta.
Visst behöver vi statlig kontroll och regeringen har redan inrättat en skolinspektion. Nya skollagen ger Skolinspektionen de muskler som krävs för att klämma åt de huvudmän, kommunala som fristående, som inte sköter sitt uppdrag. Den stärker elevernas rätt till stödundervisningen. Allt detta ger oss en mer likvärdig skola.
För det tredje skulle inte lärarnas status eller lön bli högre vid ett byte av huvudman. Staten har inte mer pengar än kommunerna. Men lärarnas låga status är en stor utmaning. Vi behöver fler välutbildade och välbetalda lärare i skolan. Till hösten införs en ny lärarutbildning som ställer höga krav. Vi höjer också kraven på vem som får undervisa genom en lärarlegitimation. Allt detta skapar förtroende och status, som i förlängningen också höjer lärarlönerna.
Tankefiguren”om staten tar över blir allt bra igen” är vilseledande och falsk. Kvalitet och resultat i skolan stärks genom fokus på kunskapsuppdraget, inte genom en ändring av huvudmannaskapet.
Margareta Pålsson (M)
riksdagsledamot från Åstorp
ordförande i riksdagens utbildningsutskott
