Statens spelvinst dyr för kommunerna

I medierna rapporterades nyligen om de statliga företagens "miljardvinst" -- Tomas Östros kommenterar "våra bolag ger ju utdelning". Men vem betalar för statens vinst?

Svenska spel är ett av de bolagen som ger utdelning, de gör en vinst på 4,8 miljarder. Delar av Svenska spels vinst går till politiska ungdomsförbund som nu riksaktuella SSU och andra intresseorganisationer som exempelvis Svenska kyrkans ungdom. Detta var förre finansministern Bosse Ringholms favoritargument för att behålla spelmonopolet.

Pengarna kommer från spelarna, vi spelar alltmer i Sverige och mer skall det bli, Svenska spel vill starta landets femte casino -- denna gång på internet för att möta den utländska konkurrensen.

Så långt gott och väl -- staten drar in nästan fem miljarder och SSU och dom andra politiska ungdomsförbunden får del av kakan så de kan genomföra sitt politiska arbete. Problemet med spelandet är att inte alla kan spela med måtta. Åldersgränserna svenska spel påstår sig ha på spel som Jack Vegas -- ett extremt vanebildande spel med kort tid mellan insats och vinst -- är ett skämt. Vilken 15-åring var som helst i Sverige kan spela på Jack Vegas utan att bli ifrågasatt, storspelare kan utan större problem ringa in kreditspel hos sina ATG-ombud. Folkhälsoinstitutet räknar med att 25 000 kan räknas som beroende av spel.

Vem skall då ansvara för att dessa får hjälp och en röst som driver och ifrågasätter spelandet? Knappast staten, fem miljarder extra i statskassan jämfört med de 14 miljoner man lägger ned på forskning och behandling i frågan går inte att avstå ifrån.

Inte heller de politiska partierna och deras ungdomsförbund lär ifrågasätta den aggressiva marknadsföringen eller de höga vinsterna. I praktiken försätts de med munkavle på grund av bidragen de tar emot, börjar de diskutera frågorna blir det moraliskt ohållbart att ta emot bidragen som kommer från ungdomar i deras egen ålder som spelar bort sina pengar, familj och framtid.

De som historiskt kämpat mot beroende och missbruk står inför ett liknande dilemma, IOGT-NTO skulle ha svårt att klara sig utan intäkterna från de lotter man med jämna mellanrum skickar ut reklam om.

Kvar står då de som får plocka upp notan för det spelandet förstört, kommunerna som inte får se skymten av intäkterna. Det enda de får är räkningarna när unga människor söker hjälp. Hur mycket är kommunerna beredda att betala för att staten och

ungdomsorganisationerna skall fylla kassakistorna?