SÖS kan föra skolan i hamn
Aktuell svensk forskning från Umeå universitet framtagen på uppdrag av SNS utbildningskommission visar att rektorerna inte har de resurser, befogenheter och kunskaper som krävs för att de ska kunna göra ett bra jobb.
Den skolkommission som regeringen tillsatte 2015 påpekar dessutom i sitt slutbetänkande från i fjor att det är viktigt att rektorerna utvecklas yrkesmässigt. Rektorer måste få vara pedagogiska ledare och inte fjättras vid skrivborden. Men så som rektorstjänsterna är utformade i dag finns inte de rätta förutsättningarna för detta.
Att leda betyder att gå före, men nu hamnar rektorerna tvärtom i bakvattnet på pedagogerna, i synnerhet på förstelärarna, eftersom skolledarna inte själva har möjlighet att ens i ringa omfattning bedriva den undervisning som de är satta att utveckla.
Nästan ingen svensk rektor undervisar elever, inte ens på korta vikariat. I Finland, som ofta nämns som ett föredöme i skolsammanhang, undervisar 71 procent av rektorerna. Enligt den internationella OECD-studien TALIS 2013 ägnar svenska rektorer bara mellan 15 och 20 procent av sin arbetstid åt det pedagogiska uppdrag som deras tjänster innehåller. Det är något som politiker på kommunal nivå måste göra något åt.
I och med att rektorerna inte personligen möter undervisningssituationens svårigheter skapas ett kunskapsglapp mellan dem som leder verksamheten och dem som utför det praktiska arbetet med eleverna. System, metoder och lösningar riskerar därför att införas enbart utifrån ideologiska resonemang, med precis de negativa konsekvenser som har lett fram till dagens underpresterande skola.
Om insiktsfulla rektorer hade möjlighet att delta aktivt i den pedagogiska verksamheten skulle de kunna åtgärda de brister som finns betydligt snabbare och mer ändamålsenligt än i dag. Pedagogerna skulle också lita mer på en skolledning som delade deras verklighet. Rektorerna skulle dessutom bli tryggare i sin roll som skolledare om de hade förstahandskunskap om elevernas situation. Då skulle de bättre kunna hävda de rättigheter och skyldigheter eleverna har enligt skollagen. Vissa elever behöver sättas på plats, andra behöver mer hjälp.
Framförallt skulle rektorerna, om de undervisade, själva få uppleva grundorsaken till den svenska skolans kunskapsförfall; att elever inte lyssnar på vuxna i allmänhet och i synnerhet inte på lärare.
Enligt Skolinspektionens senaste enkät, från 2016, upplever bara drygt hälften av eleverna i årskurs 9 i Trelleborg studiero. Det visar om något att nu behövs verkningsfulla åtgärder.
Söderslättspartiet kommer därför efter valet i höst att föreslå kommunens bildningsnämnd att varje rektor med lärarlegitimation framledes måste planera, genomföra och utvärdera undervisning i viss utsträckning. I motsvarande grad ska rektorernas administrativa uppgift delegeras till andra tjänstepersoner. Rektorer ska i första hand vara pedagogiska ledare och inte byråkrater. Blir det så i Trelleborg kan de också bli Sveriges högst avlönade rektorer. Med tanke på uppdragets komplexitet och omfång är skolledare i dag underbetalda.
Dessvärre har inte Socialdemokraterna, Centerpartiet eller Miljöpartiet i utbildningsnämnden velat sig ställa bakom SÖS förslag. Detta kan möjligen förklaras med att dessa partier saknar de 60 års skol- och undervisningserfarenhet som Söderslättspartiets representanter i utbildningsnämnden tillsammans kan uppvisa. SÖS kan föra skolan i hamn.
Lars Hemzelius (SÖS)
vice ordförande i bildningsnämnden
