Skolpolitik på villovägar

Skolan måste ut ur Törnrosdalen! Farfar Mattias yttrande ur Bröderna Lejonhjärta: ”Dödsstraffa mig hit och dödsstraffa mig dit, är det enda de människorna tänker på”. Astrid Lindgrens bevingade ord i motståndet mot Tengils soldater, tål att påminnas om.

Kan skolans verksamhet och resultat förbättras med ökad kontroll och hårdare straff? Skolminister Jan Björklund anser det. Under senare år har allt fler initiativ tagits som bygger på idén att skolans brister kan åtgärdas bara de synliggörs. Samtidigt har statens stödjande funktion raderats ut med nedläggningen av Myndigheten för skolutveckling. Under samma period har skolans resultat försämrats, och den logiska följden blir att införa ännu fler kontroller och ännu mer repression.

Med Jan Björklunds intåg som skolminister efter valet 2006 skedde en påtaglig kursändring i svensk skolpolitik. Skolverkets tidigare inspektion var inte tillräcklig och Myndigheten för skolutveckling lades ned. Kommunerna skulle själva ansvara för skolans utveckling, utan stöd av staten. Skolinspektionens uppgift är att genomföra tillsyn efter principen att endast det negativa lyfts fram. Signalen är tydlig och resultatet förödande. Istället för skolutveckling är vi på väg att få en skola som stelnar och där personalen styrs av en ledstjärna – att undvika göra fel.

Staten utfärdar reglerna och kontrollerar efterlevnaden. Den vill däremot inte ge råd om hur man följer reglerna, det är upp till skolorna att själva tolka. Problemet är att inte ens staten vet hur de egna reglerna ska tolkas.

Staten förväntar sig en högre professionalitet på skolorna än vad man själv klarar av. Kommuner som Örkelljunga och Dorotea ska klara det staten inte klarar. Studiehandledning på modersmål är exempel på en skyldighet som väldigt få kommuner och skolor kan undgå kritik för. Samtidigt kan inte staten förklara vad studiehandledning är. Ett moment 22.

Ett annat exempel är den nya skollagens många krav på utredning och dokumentation. Lagstiftaren uttrycker en förväntan om att vi ska utreda på ett sätt som motsvaras av de krav som finns i socialtjänsten. Problemet är bara att i socialtjänsten är utredningar huvudprocessen, medan vi i skolan fortfarande envisas med att se utbildning som huvudprocessen.

Strategin ses av regeringen som bevis på handlingskraft och utvecklandet av rättssäkerhet. Det må så vara, men bidrar det till en bättre skola? All sann utveckling av en människa utgår från att stärka självkänslan och ge utrymme för ett växande. Ett växande som möjliggörs av positiva förväntningar som konkret visar på växandets egna vägar.

Vi ser vägen ut ur Törnrosdalen: En stat som stödjer och syresätter.

Synliggör skolor som lyckas över förväntan med sina resultat och skolor som är meningsskapande för eleverna, sådant som internationellt kallas ”good practice”. Använd statens resurser för att med forskningen och de bästa skolorna som utgångspunkt accelerera svensk skolutveckling. Bilden av skolan skulle då bli en helt annan och (själv-)förtroendet skulle återvända och med den energin.

Den förment handlingskraftiga politik som skolministern driver leder till vanmakt, missmod och minskat förtroende för skolan. Vi behöver istället mer av motsatsen, den skola som skapar framtiden.

Rolf Bengtsson

Ingemar Hertting

Kurt Westlund

Skånedistriktet av Sveriges skolledarförbund