Se obesitas som den sjukdom det är!
Men bara cirka 10 procent har fått en diagnos för sin obesitas-sjukdom och många har inte fått information om att ett allt högre BMI är en riskfaktor för cancer.
Majoriteten svenskar (59 procent) känner inte till kopplingen mellan cancer och fetma, enligt en färsk SIFO-undersökning Detta trots att obesitas inom några år kommer vara den största påverkbara riskfaktorn för cancer (nu är det rökning). Relationen är linjär, det vill säga ju högre BMI en person har desto större är risken att drabbas av cancer. Men sjukvården informerar sällan eller aldrig om detta.
Antalet personer som lever med obesitas ökar konstant, i Sverige beräknas det att drygt en miljon vuxna och cirka 150 000 barn har sjukdomen. Ordet fetma är otroligt stigmatiserande i dag och vi måste fokusera på att det är en sjukdom och inte en utseendefråga.
”Ordet fetma är otroligt stigmatiserande i dag och vi måste fokusera på att det är en sjukdom och inte en utseendefråga.”Jenny Vinglid, generalsekreterare Riksförbundet HOBS
I dag finns det omfattande ny kunskap som visar på svårigheterna att själv hantera sjukdomen obesitas. Det finns kraftfulla fysiologiska mekanismer som motverkar alla försök att på egen hand gå ned i vikt. Det finns en lång rad individuella faktorer som avgör hur utsatta vi är och vem som drabbas av obesitas. Det förekommer många olika uppskattningar av hur stor roll genetiken spelar, uppskattningar mellan 30–50 procent är vanliga.
Det finns fortfarande en stark kultur av diskriminering och stigmatisering där den som lever med obesitas anses ha sig själv att skylla. I dag lägger sjukvården 15 gånger så mycket resurser på att behandla följdsjukdomar till obesitas jämfört med att behandla själva sjukdomen.
Obesitas är en svår kronisk sjukdom. De som är sjuka behöver liksom andra som har en kronisk sjukdom få hjälp av sjukvården och få information om vilka risker en obehandlad sjukdom innebär.
Vilka andra patienter skulle vi behandla på detta sätt och tycka att de får ”bota” sig själva? Och varför tar samhället hellre de stora kostnaderna för följdsjukdomar och komplikationer?
Jenny Vinglid, generalsekreterare Riksförbundet HOBS
