Annons

Säg nej till gamla tiders psykvård

Debatt • Publicerad 19 november 2003

Bristerna inom psykvården har på ett brutalt sätt blivit tydliga. Men vi får inte riskera att den enskildes behov av vård får en underordnad betydelse i jämförelse med allmänhetens krav på trygghet och säkerhet. Det skriver Birthe Wallin Rudolw (kd), ersättare i individ och familjenämnden i Trelleborg, i dagens debatt. De flesta av oss, som har någon erfarenhet av psykiskt sjuka och drogmissbrukare förstår sambandet mellan en icke fungerande psykvård/missbruksvård, ett allt mer komplicerat hjälpsystem och en växande skara av människor som lever och balanserar på marginalen och slutligen faller utanför. Dubbeldiagnos, en för många numera välkänd term, har i dagspressen signalerat sitt budskap om en för vården stor målgrupp som faller utanför den traditionella psyk,-och missbruksvården. Svårigheten ligger i att dessa patienter har två diagnoser som sorterar under olika huvudmän. Därmed skapar det svårigheter för både psykvården och socialtjänsten att se dessa patienter/klienter som "sina". Det är självklart, för de flesta av oss, att det blir konsekvenser när psykvården under flera år exkluderar sina värst drabbade patienter. Det är många som inte får den omsorg de så väl behöver. Alltför sjuka människor lever utan vård och tillsyn och är hänvisade åt sig själva. Många har lärt sig att använda droger, som en sorts självmedicinering för att klara av sitt dagliga liv och därmed skenbart orka leva med sin till gränsen outhärdliga ångest. Genom flera olika händelser, den senast tiden och dessutom på ett smärtsamt tydligt vis har detta kommit allmänheten till kännedom. Först när tredje man drabbas blir det en offentlig sanning. Frågan är varför det måste gå så långt och varför så många måste fara illa innan debatten om situationens allvar startar. Många av oss har varnat för just detta under flera år. Jag ser en stor fara nu att debatten kan komma att ta sig märkliga uttryck där den enskildes behov av vård får en underordnad betydelse i jämförelse med allmänhetens krav på trygghet och säkerhet på gator och torg. Det vore olyckligt om denna polarisering blir allmängiltig. I teorin och i praktiken finns det naturligtvis inte någon motsättning i den enskildes självklara behov av vård och allas rätt till det offentliga rummet och ett värdigt liv. Att stänga mentalsjukhusen i slutet av 80-talet var en välgärning.Tanken att förvänta sig att människor där skulle kunna skapa sig en plattform och få möjlighet till ett eget liv inom sjukhusväggarna fanns inte. Dem av oss, som har någon form av erfarenhet av då tidens "vård" önskar inte blåsa liv i den gamla vårdideologin som fanns på mentalsjukhusen. Vi vet att ett av målen med dessa institutioner var att hålla undan det annorlunda, "de som inte är som vi". Betalarna för det gamla systemet var även då de mest utsatta. Man kan inte avsluta en vårdideologi utan att helhjärtat ersätta den med något annat. Psykisk sjukdom kan tyvärr inte avskaffas eller rationaliseras bort. När man inte får den vård man behöver förvärras symptomen. Nu måste vi noga känna och tänka igenom vilket samhälle vi vill ha. Vi måste vara beredda på att göra plats åt varandra. En bra vård utgår alltid från brukaren. Det är en utmaning för det system vi har i Sverige där man sedan urminnes tid delar upp människans problem på olika myndigheter och hänvisar till olika åtgärdsprogram. Låt oss nu framöver göra allvarliga försök med att uppfatta människan som en helhet och inrätta all vård, hjälp och omhändertagande utifrån vad verkligheten visar oss.

Petter Birgersson petter.birgersson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons