Annons

Ridskolorna har många problem som måste lösas

Det är antalet ungdomar som ägnar sig åt sporten i fråga som är det viktigaste, inte jämställdheten. Det skriver Bodil Francke Ohlsson (SPI) om de kommunala bidragen till föreningar.
Debatt • Publicerad 15 maj 2012
”Hur man än räknar så har en ridförening eller ridskola att ta hand hästar som behöver mat och skötsel dagligen.” Arkiv: Albin Brönmark 2011
”Hur man än räknar så har en ridförening eller ridskola att ta hand hästar som behöver mat och skötsel dagligen.” Arkiv: Albin Brönmark 2011Foto: 

Över 40 svenska ridskolor har drabbats av så stora ekonomiska problem att de endast verkar kunna lösas genom att skolorna läggs ner. I sådana här sammanhang kommer också diskussionerna upp om hur idrott för pojkar favoriseras och subventioneras betydligt mer än idrott som flickor deltar i.

Man kan se det lättast på hur en kommun fördelar pengarna till föreningar som till exempel får aktivitetsstöd. Annat stöd kan också ges om det behövs reparation av lokaler och nödvändig ventilation och det lär till och med finnas permanent stöd i form av skötsel av fotbollsplaner.

Annons

Man skall inte fokusera på jämställdheten, tycker jag som gammal mormor nu, som har både barn och barnbarn som fortfarande rider. Det är antalet ungdomar som ägnar sig åt sporten i fråga som är det viktigaste. Och något som sällan lyfts fram är att kostnader och skötsel av de nödvändiga redskapen är olika och måste bedömas så. Man kan titta på till exempel bollar, ishockeyklubbor, tennisracket och sadlar och på om en förening som tävlar har råd att köpa kläder, riktiga skor med mera.

Men hur man än räknar så har en ridförening eller ridskola att ta hand hästar som behöver mat och skötsel dagligen. Skulle hästarna bli sjuka är veterinärkostnader ett måste. Om foderpriser höjs tillfälligt en säsong är inköpsmängden ändå konstant och de större kostnaderna måste betalas.

Djur överhuvudtaget i Sverige skall ha mat och skötsel, vilka djur det än gäller som man har hand om, annars riskerar man en konflikt med den svenska djurskyddslagen. En ridskola har små möjligheter att förändra sina kostnader snabbt om så behövs, det kan vara lättare för en förening som har andra lokaler och andra ”redskap” i sin idrott.

Nu tror jag att världen för ungdomar i dag är hårdare än den var för min generation och alla idrottsföreningars sociala betydelse är stor. De fungerar som fritidsgårdar, är öppna ställen dit man kan gå för att träffa kompisar med samma intressen.

När kommuner fördelar pengar mellan föreningar tror jag man skall se noga på just antalet aktiva, den sociala betydelse organisationen har för både medlemmar och andra som deltar i dess aktiviteter och arbete. Hur många som är dagligen på en anläggning går att pricka av och räkna ut.

Viktigt är också att om något negativt oväntat inträffar i verksamheten att kommunerna försöker hjälpa till att lösa både de praktiska och ekonomiska problem som inträffar.

Att jag speciellt har velat betona ryttarföreningars och ridskolors problem beror på att det stora antalet av dem har problem som sällan observeras på det sätt de borde av politikerna. Få andra föreningar har lagparagrafer i nacken, lagar som man inte kan nonchalera eller prioritera bort. De måste finnas med också i de kommunala bedömningarna av aktivitets- och annat stöd som man ger en ryttarförening.

Bodil Francke Ohlsson (SPI)

Mattias Karlsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons