GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Psykiatri i utvisningsbåset när gängkriminaliteten diskuteras

Bland unga brottslingar i svenska fängelse som begått våldsbrott har 97 procent minst en psykiatrisk diagnos. (Healthcare utilization and psychiatric morbidity in violent offenders: findings from a prospective cohort study.)
Publicerad 17 januari 2023
Detta är en opinionstext i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Tandlösa regler, kunskapsbrister och inkompetens präglar verksamheten – det gäller utagerande flickor såväl som tungt kriminella ynglingar, skriver Sten Levander, professor i psykiatri.
Tandlösa regler, kunskapsbrister och inkompetens präglar verksamheten – det gäller utagerande flickor såväl som tungt kriminella ynglingar, skriver Sten Levander, professor i psykiatri.Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

De diagnoser som har störst riskökning för våld är trotssyndrom/uppförandestörning (2700 procent), missbruk (2500 procent), Post-traumatisk stress-sjukdom (PTSD, 1300 procent) och ADHD (1000 procent).

Sociala riskfaktorer har sällan riskökningar över 100 procent. I diskussionen om åtgärder mot ungas våldsanvändning nämner man aktörer som socialtjänst, skola och polis men aldrig psykiatrin trots att sådana orsaker har i genomsnitt 15 gånger större genomslag än sociala faktorer när en ung man formas till gängkriminell. Detta är ett sakförhållande, inte tyckande. (Crime and psychiatric disorders among youth in the US population: an analysis of the National Comorbidity Survey-Adolescent Supplement.)

Kan de aktuella psykiatriska störningarna förebyggas respektive behandlas? Om man inleder det förebyggande arbetet vid fyra års ålder (vid den åldern kan vi identifiera de 6 procent av en årskull pojkar som är riskindivider) och arbetar enligt en folkhälsomodell räddar man åtskilliga. En del i åtgärderna är psykiatrisk behandling. Fungerar sådan behandling? Den fungerar väl för PTSD och ADHD och hyggligt för framtida missbruk. Trotssyndrom är svårare men inte omöjligt. I dag gör vi ingenting – och psykiatrins nyckelroll förtigs i alla officiella dokument sedan 1965, oavsett partifärg.

Försummelserna illustreras av den dagsaktuella kritiken av Statens Institutionsstyrelse. Tandlösa regler, kunskapsbrister och inkompetens präglar verksamheten – det gäller utagerande flickor såväl som tungt kriminella ynglingar. Mördare som placerats inom kriminalvårdens tyngsta institutioner omges av betongmurar. Unga mördare som dömts till sluten ungdomsvård behöver inte ens forcera partiella villastaket, det är bara att gå i väg.

Sten Levander, prof.em., Kriminologiska institutionen, Malmö universitet bosatt i Maglarp