Politikerna måste hävda gravfriden

Så långt tillbaka som vi har historisk kännedom om har våra förfäder omhändertagit sina avlidna med pietet och respekt för religiös tro.

Som individer läggs vårt stoft i olika gravställen och med olika gravskick.

Vi respekterar, så långt det är möjligt, de avlidnas önskan utifrån religion, personliga önskemål och begravningsform.

Våra gemensamma kyrkogårdar är också uppskattade platser för besök, reflektion och meditation där konst av olika slag tolkar både trygghet och rädsla inför evigheten.

Musik, gudstjänster och allehanda möten sker både helg och vardag.

Blir det godkänt att skjuta nyårsraketer på kyrkogårdar och begravningsplatser, blir ett sådant beslut i praktiken en uppmuntran till medborgarna att göra så: ”Det som inte är förbjudet är tillåtet”.

Vi lever i ett samhälle med begränsade gemensamma rum.

Både i byarna och i Trelleborgs tätort inbjuder ett borttaget förbud till att störa gravfriden.

Med raketerna följer alkoholförtäring och en ny arbetsuppgift för kyrkogårdspersonalen efter nyårshelgen – att plocka rakethylsor och tomma buteljer.

Att i den lokala ordningsstadgan för kyrkogårdar införa förbud för raketskjutning leder förmodligen ingen vart.

Situationen är helt oacceptabel.

Länsstyrelse och kommunfullmäktige kan inte lösa en fråga genom att vältra den på kyrkogårdsförvaltningarna.

Kommunstyrelse och kommunfullmäktige måste hävda gravfriden.

Vi ska alla dö och även de döda har rättigheter.

Gustaf Centervall

kyrkoherde

Pål Reijer

kyrkogårdschef