Organiserad brottslighet – ett inslag i vardagen
Hur ska Skånes vanliga och hederliga medborgare kunna känna sig trygga när den grova organiserade brottsligheten tilltar i styrka och förekomst? Brottsligheten ökar inte bara generellt, det är runt husknuten olika gäng bildas, i vanliga människors kvarter och vardag. I Anderslöv i min egen hemkommun har Veterans MC, med kopplingar till det kända kriminella mc-gänget Bandidos, startat en klubb. Många med mig undrar nog vad som är bäst att göra, eller inte göra.
Polisen arbetar mycket aktivt med att stävja den organiserade brottsligheten i området och åklagare jobbar hårt med att få till stånd fällande domar mot nyckelpersoner i dessa gäng.
Vad kan man då göra när mc-gäng med tvivelaktiga syften och misstänkt kontaktnät etablerar sig i bostadsområdet? Brå, Brottsförebyggande rådet, har tidigare i år utkommit med en rapport där vikten av lokala aktörers engagemang mot den grova organiserade brottsligheten betonas.
Det är i lokalsamhället brotten sker – den organiserade brottsligheten är beroende av lokala marknader och därför har hela samhället ett ansvar för att arbeta mot den organiserade brottsligheten. Rapporten syftar till att uppmuntra samverkan mellan kommuner, polis, berörda myndigheter, det lokala näringslivet och frivilligorganisationer och presenterar olika modeller och förslag kring detta.
Jag skulle vilja gå ett steg vidare i att uppmuntra till lokala krafttag, nämligen genom vad man som medborgare i ett drabbat område kan göra för att medverka till minskad brottslighet. Varje person i ett samhälle är viktig för att komma tillrätta med brottslighet. Hur kan man då upptäcka organiserad brottslighet? I Brå:s rapport framhålls att den organiserade brottsligheten drivs ofta som en affärsmässig och vinstinriktad verksamhet.
Huvudsakligen går verksamheten ut på att förse marknaden med olagliga varor och tjänster som narkotika, alkohol, vapen, storskaligt svartarbete och sexuella tjänster. Något ovanligare är det med häleri, indrivning och beskyddarverksamhet – så kallad utpressning.
Några exempel. Smuggling av alkohol kan upptäckas på restauranger, i skolor, i lastbilar. Narkotika florerar på barer, i skolor, och på gym. Organiserade stölder och häleri sker med täckmantel hos affärer, detaljister och omlastningscentraler. Människohandel bedrivs på hotell, parkeringar eller i lägenheter.
Kort sagt, det är i lokalsamhället och på de lokala marknaderna som den grova organiserade brottsligheten har sina utgångspunkter och sin bas och det är här den kan upptäckas och motarbetas.
Det handlar om att vara uppmärksam, ha huvudet på skaft, våga ställa frågor, våga prata med grannar och människor boende i området, inte vara rädd att ifrågasätta om något verkar skumt.
Här har varje medborgare ett ansvar och en möjlighet att agera. Att bry sig tillräckligt för att slå en signal till polisen och fråga om de vet något. Samtidigt ska man självklart inte vara dumdristig utan agera utifrån vad man bedömer vara ett säkert och ofarligt agerande. Den grova organiserade brottsligheten riktar sig dock sällan emot vanliga medborgare, utan emot polis och ordningsmakt.
Däremot är den som jag skrev ovan beroende av det vanliga lokalsamhället för att kunna utbredas, och det är här som varje medborgare kan hjälpa till att sätta stopp för brottsligheten – genom att utan rädsla men med sunt förnuft påtala misstankar om kriminalitet när man stöter på det. Det är civilkurage i verklig mening.
Otto von Arnold (KD)
riksdagsledamot
