Nya jobb i privat sektor – ett allmänintresse
Regeringen och dess stödpartier är för närvarande sysselsatta med budgetförhandlingar. Dessa omfattar, som vanligt, det mesta på den politiska dagordningen; djurskydd, alternativa bränslen, ökad integration, stöd till skogsägare, bättre tågtrafik, satsning på kvinnojourer med mera.
Samtidigt har finansministern deklarerat att fokus i förhandlingarna bör ligga på arbetslösheten och hur den ska bekämpas. Det är naturligtvis fullt rimligt i ett land där cirka 1,4 miljoner människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden på grund av förtidspensionering, långtidssjukskrivning och arbetslöshet. Detta trots senare års goda konjunktur.
Frågan är dock om regeringen och dess stödpartier tacklar arbetslöshetsfrågan på rätt sätt. Att döma av vad som hittills läckt ut från förhandlingarna är inte fallet så. Grundreceptet tycks vara det gamla vanliga - ytterligare miljarder till Ams så att den reella arbetslösheten kan döljas i nya omskolningsprogram. Detta trots att en nyligen genomförd Temo-undersökning visar att 81 procent av svenska folket tror att bättre villkor för småföretagen är det bästa botemedlet för att minska arbetslösheten. Utöver mer miljarder till AMS föreslås kraftig lönesubvention till dem som under en 18-månadersperiod (alltså över nästa års val) anställer långtidsarbetslösa. Som så många gånger förr får man intrycket att åtgärderna mera syftar till att frisera arbetslöshetssiffrorna än att skapa genuint, långsiktiga jobb.
Privat sektor genererar skatteintäkter till stat och kommuner, medan offentlig sektor är beroende av skattemedel för sin försörjning. Samtidigt behövs naturligtvis båda sektorerna i ett välfärdssamhälle. Delar av den offentliga sektorn måste kanske till och med förstärkas så att anställda inom till exempel vård, skola och omsorg kan ges högre löner.
Den privata sektorn är alldeles för liten i Sverige, relativt den offentliga. De senaste tre decennierna har antalet personer sysselsatta i offentlig sektor eller beroende av offentlig försäkring för sin försörjning ökat från cirka 2,3 till cirka 4 miljoner - medan antalet sysselsatta i privat sektor minskat från cirka 2,7 till cirka 2,4 miljoner. Klarare än så kan knappast behovet av en växande privat sektor illustreras.
I Sverige finns drygt 600 000 företag. Närmare 99 procent av dessa är små och medelstora. Problemet är att företagen inte växer i tillräcklig utsträckning. Dessutom har vi generellt ett lågt nyföretagande, Nordens lägsta. Stora och små företag behöver varandra, men det är i de små och medelstora företagen som de flesta nya jobb kommer till. Redan i dag sysselsätter dessa företag två tredjedelar av alla anställda i privat sektor. Alla bedömare är ense om att det är i just dessa mindre företag som också framtidens, nya jobb kan skapas. Företagens och företagarnas ekonomier är som kommunicerande kärl, starkt beroende av varandra. Lagar och regler måste därför utformas så att de gynnar såväl företag som företagare.
Det lokala företagsklimatet är något vi själva kan påverka i de Sydvästskånska kommunerna. Det ger fördel Sydvästra Skåne och fördel Sverige, det vill säga fler framgångsrika företag som leder till högre tillväxt och till att fler får jobb, vilket ökar allas välstånd.
Steg nummer ett måste dock vara att ansvariga politiker till fullo inser behovet av en expanderande privat sektor och deklarerar sin bestämda vilja att vidta de åtgärder som behövs. Ju förr detta sker, desto bättre.