Nej till gammal kärnkraft

När industrilandet Tyskland för några veckor sedan klargjorde att de avvecklar kärnkraften tog de flera steg tillbaka i utvecklingen. Tyskland har ingen realistisk chans att utveckla vind- eller vattenkraft i den takt de avvecklar kärnkraften. För att kunna behålla samma levnadsstandard och energiförbrukning kommer de därför att vara beroende av ökad kolkraft och import av rysk gas. Båda dessa alternativ är olyckliga.

EU-länderna är redan idag i hög grad beroende av Ryssland för sin energiförsörjning. Runt en fjärdedel av EU:s naturgas kommer från grannen i öst, det mesta via ledningar genom Ukraina. Om fler europeiska länder väljer Tysklands inslagna spår kommer vår kontinent hamna i en allt starkare beroendeställning.

Vi som kommer ihåg konflikten mellan Ryssland och Ukraina minns också det kalla uppvaknandet i januari 2009, då tiotusentals européer riskerade att stå utan el. Mitt i vintern stoppades all gastillförsel från Ryssland till Europa via Ukraina eftersom parterna var oense om nya priser och gamla skulder. Krisen påminde om en liknande kontrovers 2005–2006 som ledde till att den ryska gasjätten Gazprom ströp leveranserna till Ukraina. Ukraina använde då den gas som var avsedd för Europa, vilket ledde till att Europa i sin tur drabbades av gasbrist. Inget säger att detta inte kan hända igen. Är vi verkligen beredda att spela roulette om vår energiförsörjning?

Andra länder i EU, såsom Finland och Frankrike, väljer en annan väg än Tyskland. De gör valet att satsa på kärnkraften – att forska, utveckla, förstärka och effektivisera. Sverige står någonstans mitt emellan. Detta nja-alternativ är det värsta tänkbara alternativet, eftersom det varken manar till satsningar på förnyelsebar energi eller på en utvecklad säker kärnkraft. Det förvånande i detta är att svensken överlag är mycket positivt inställd till kärnkraft, till skillnad från Tysklands befolkning.

Efter Fukushima är det än mer tydligt att säkerheten måste sättas i centrum. Vi behöver skrota gamla kärnkraftverk och vi måste bygga nya. Vi har fått bort det förlegade tankeförbudet och nu måste vi på allvar börja forskning på ämnet, så att Sverige kan vara ledande i utvecklingen av framtida generationers kärnkraftsreaktorer. Vi bör rimligen också låta privata företag initiera och finansiera denna framtida nya kärnkraftsteknik. Det finns redan idag ny teknik som löser både frågorna om avfallet och om säkerheten! Låt oss utan tövan börja titta på sådana lösningar och åtminstone våga diskutera ny teknik – eller dess realistiska alternativ.

Vi står inför ett vägval. Om 10–15 år börjar den svenska kärnkraften avvecklas på grund av ålder. Då försvinner närmare hälften av vår elproduktion. Det är en självklarhet att Sverige och Europa ska satsa på förnybar energi och energismarta lösningar. Men mer vindkraft och andra förnyelsebara energislag kommer inte att räcka till för att klara både klimat och jobb.

Det är glädjande att Metall avvisade SSU:s förlag om att göra en u-sväng i energi­debatten. Hoppet är nu att Socialdemokraterna vågar gå samma väg som Metall och stå upp för kärnkraften i en modern svensk industri och våga välja morgondagens investeringar. Framtiden ligger i en satsning på att bygga nya, säkra, effektiva kärnkraftsverk och ersätta våra gamla reaktorer. På detta sätt blir Sverige ett föregångsland och en förebild både på klimatområdet och inom ekonomi. Vi kan visa att det går att ha en fossilfri elproduktion, minska utsläppen av farliga växthusgaser kraftigt och samtidigt ha en växande ekonomi där jobben inom basindustrin blir fler.

Olle Schmidt (FP)

europaparlamentariker