Någonting är förorenat i hanteringen av Gasverket

Parkkontoret och Retorthuset är underbara tegelbyggnader, berikade med tidstypiska detaljer från 1912, även om de har byggts om under tidens lopp.

Alla dessa byggnader ökar säkerligen värdet av området när där kommer att vara bostäder. Att alla byggnaderna är värdefulla står klart i “Kulturmiljöanalysis Utredningsområde Övre” (2016) där det föreslås att de skyddas i detaljplan enligt PBL 8:13.

Det finns ingen utredning som pekar ut byggnaderna som problematiska i frågan (förutom Parkkontorets källare). Man misstänker föroreningar i marken i området och vill riva för att undersöka och sanera den på det enklaste sätt.

Det råder ingen tvekan om att sanering krävs men varför behöver man riva allt!?

Jag är medveten om att sanering inte är en enkel fråga, men det finns lysande exempel på liknande fall där man har kunnat sanera marken utan att en enda tegelsten gick förlorad, till exempel Gasklockorna i Gävle.

Vad jag kan se finns det gott om föroreningar i marken under Gasverket i Trelleborg, men också i hanteringen av detta ärende.

Den 1 oktober, har samhällsbyggnadsnämnden hanterat rivningslovsansökan från tekniska nämnden och godkänt den.

I denna ansökan vill man riva Gamla Smedjan och Parkkontoret, medan man vill montera ner och återanvända “värdefulla delar” av Retorthuset i en ny byggnad (men det är oklart vad som avses med värdefullt). Det går inte att återuppbygga i en ny byggnad. Se vad har hänt med Bryggeriet!

Detta ser bra ut ur ekonomisk synvinkel, tack vare bidrag som begärts av länsstyrelsen, men länsstyrelsens eventuella förelägganden och krav på kommunen grundar sig på kommunens egna beslut kring önskvärd användning av marken.

Begäran baseras på det “faktum” att man måste offra alla tre byggnaderna för att sanera marken, kom dock ihåg att hela området är en pärla som ska tas väl om hand.

Inga andra alternativ än att riva har föreslagits och när de ekonomiska faktorerna räknas ihop, använder man det beviljade bidraget som en del i kalkylen och inte den faktiska kostnaden för att reda ut vilka alternativ som är mest relevanta.

Det finns inga diskussioner om att flytta byggnader eller att begära ett bidrag för en sanering likt den i Gävle och trångsynt att inte undersöka dessa alternativ.

Det är absurt att först begära bidraget för att sedan basera de ekonomiska beräkningarna på beviljandet av det samma och sedan ha det som enda argument för att detta är det bästa alternativet.

Lyckligtvis har många tjänstemän inte gett efter för begäran från tekniska nämnden om att godkänna rivningslovet utan att följa processerna runt det.

De hade påpekat att följande krävs för att ge rivningslov, enligt 9 kap 34 $ PBL (2019:900), att:

“Byggnaden eller byggnadsdelen inte bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historisk, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värden.”, men hela område är kulturvärdefullt.

De ville att det klargörs att de ekonomiska förutsättningarna inte tillåter något annat.

Dessutom, då det arbetas på en detaljplan just nu, har de understrukit att vi inte borde föregå den demokratiska processen som har visat ett behov av att särskilt se över beslutet runt kulturmiljö.

Svenska Byggnadsvårdsföreningen, vilken jag representerar, har påpekat hur viktiga dessa byggnader är och skulle vilja att vi:

Följer den demokratiska processen.

Gör en ekonomisk kalkyl där man tar hänsyn till byggnadernas kulturhistoriska värden.

Gör om bidragsansökan med alla möjligheter, som till exempel en dyrare sanering där byggnaderna bevaras i sin helhet.

Är det inte dags att investera i ordentlig sanering, inte bara i Gasverket utan också i hur vi driver våra processer?

Arianna Benigno

länsombud i Skåne Byggnadsvårdsföreningen