Mycket har redan gjorts men vi har en bit kvar

Det verkar som att Kerstin Nilsson har läst min debattartikel på samma sätt som Socialdemokraterna har läst rapporten från OECD. Jag har aldrig påstått att det inte är ”så farligt” att inkomstklyftorna ökar eller att det är viktigt att de ökar mer, det är dina ord. Det jag skrev i mitt inlägg var att fler värden än den relativa fattigdomen och inkomstskillnader måste mätas för att få en rättvis bild av hur den ekonomiska situationen i ett land ser ut.

När Socialdemokraterna svartmålar Sverige och pratar om ett land som slits isär känner jag och många andra inte igen sig. Enligt OECD:s rapport är det bara nio av de 33 länder som jämförs som har mindre inkomstskillnader än Sverige, och skillnaden mellan de tolv länder som har minst inkomstskillnader är dessutom små. På inkomstsidan ser det bra ut. Det är bara två andra länder som har haft en snabbare inkomstökning än vad vi har haft, knappt tre procent per år. I övriga länder har medborgarna haft en sämre utveckling och i 19 av länderna i undersökningen, har inkomsterna fallit. Om vi tar Island som exempel har inkomstklyftorna minskat med 3,5 procent per år vilket i Socialdemokraternas ögon måste vara helt fantastiskt. Men samtidigt har inkomsterna för de islänningar med lägst inkomst sjunkit med åtta procent per år. Är det den utveckling som Nilsson vill se i Sverige? Jag vill i alla fall inte det.

Att det finns människor i Sverige som har det svårt ekonomiskt är inget som jag blundar för. Sedan 2006 har Alliansen genomfört en rad reformer för att minska utanförskapet och för att hjälpa långtidsarbetslösa människor tillbaka in på arbetsmarknaden. Vi har bland annat gett Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ett tydligt uppdrag att utveckla gemensamma metoder och förbättra sitt samarbete, samt satsat stora resurser på rehabiliteringsarbete för långtidssjukskrivna. Mycket har redan gjorts men vi har en bit kvar också.

Det är endast genom att fler arbetar som vi kan finansiera och värna vår gemensamma välfärd. Jag eftersträvar ett samhälle där det ska löna sig att arbeta samtidigt som vi värnar utsatta grupper av människor.