Mitt namn är bara ett namn
Ben,
det gör ont i mig att se att du är sårad, det som jag såg som en vinst för de yngre medlemmarna i partier, ser du som en förlust!
Jag kan inte heller hålla med dig i ditt uttalande. Vi har båda varit aktiva i Trelleborgs Socialdemokrater lika länge, men ibland undrar jag om du inte ser förändringen som skett!
När jag först kom till ett medlemsmöte, trodde jag att jag hamnat på en pensionärsklubb. Absolut inget illa menat då personerna både var trevliga och kunniga. Jag fick också snabbt veta, om ett beslut skulle tagas var det ett rep-skap som skulle rösta igenom besluten. Vilket gjorde den enskilda medlemmens röst obetydlig. Min röst betydde inget.
Detta förändrade vi, genom att göra medlemsmötet och dess medlemmar till högst bestämda organ i föreningen... Det betydde att även jag, som ung och ny i partiet kunde vara med och rösta till beslut!
En annan sak som rört upp känslor i partiet, är just denna föryngring fråga. Den var och är så aktuell att även vår partiledare Stefan Löfven på parti kongressen i fjol förespråkade att vart fjärde socialdemokrat på valbar plats skulle vara under 35 år.
Det budskapet sades med vision och en ambition att vi ska föryngra oss, vi kallar oss ju för framtidspartiet. Det betyder ju inte att man ska rulla ut vart fjärde över 35 från (Ete)stupet. Utan självklart ska organisationen växa och vi ska tillsammans hjälps åt att skola och lära de yngre politikerna.
Vad det gäller förebilder som är invandrare inom socialdemokraterna i Trelleborg, så finns de! Jag vet Tomislav Jovanovski som var en otroligt aktiv politiker, Terezija Macas en väldigt kompetent och stark kvinna, även Anastasios Manetopoulos, Ismet Dedic med flera. Det finns även yngre invandrar vinnor på framgång inom partiet, som Layal Chidiac.
Sen Ben så har vi ju mig, för vad är jag?
Jag är född och uppvuxen på Fagerängen och Malörten här i Trelleborg, min far är grek, mina systrar makedonier, min svåger är rumän. Vad är jag Ben?
Mina mörka ögon och mitt svarta hår kategoriserar mig som en invandrare, men min mors svenska efternamn kategoriserar mig som en svensk.
Är jag inte en förebild för mina barndomsvänner från Fagerängen, är jag inte tillräckligt svart för att vara förebild åt mina systrar på Malörten, eller min farmor på Sockenvägen?
Vem är jag om inte en röst för dem?!
Om jag bar min fars namn hade du tyckt att statistiken sett bättre ut, men mitt namn är bara ett namn. Inte vem jag är!
Du är också en förebild för invandrarpolitiker, men du ger upp. En av mina stora förebilder, den nyligen bortgångne Nelson Mandela satt fängslad i mer än 27 år, han gav inte upp! Och det kommer inte jag heller göra, för jag tror på ett rättvist samhälle, där vi alla är lika värda, oavsett kön, hudfärg, religion eller ditt namn.
