Man kan inte samtidigt vara makthavare och opposition
Slöjförbud är bara ett exempel på frågor som SD har prioriterat i sina motioner, tiggeriförbud eller integrationsplikt är andra exempel. Och när Helmuth Petersén i TA nyligen pekade på det viktigaste som SD har åstadkommit under sina år i Trelleborg är det första han nämner beslutet om handskakningstvång vid anställningar. Ett beslut som inte ens vunnit laga kraft, som inte ens är ett beslut.
Det finns ett tydligt mönster vad gäller dessa frågor. Den handlar om att misstänkliggöra andra kulturer, om att ta billiga poäng genom att skapa problem där de inte finns. Inte minst handlar det om det språkbruk SD använder i sin argumentation. Ett mönster som stavas främlingsfientlighet.
En del i detta mönster är att SD, som enda parti i fullmäktige, avstår från att lägga ett eget budgetförslag. Det är att välja bort att engagera sig i fullmäktiges viktigaste fråga, det är att avstå från att ta ansvar.
Å ena sidan hävdar Petersén att ”SD styr i Trelleborg - i det tysta” och Andersson att SD får igenom sin politik i facknämndernas presidier. Å andra sidan hävdas från SD-håll att man utgör en opposition till de styrande.
”Det är att välja bort att engagera sig i fullmäktiges viktigaste fråga, det är att avstå från att ta ansvar.”Vänsterpartiet Trelleborg
Uttalandena pekar på två demokratiska problem. Att politiska ställningstaganden sker i slutna rum utan öppen redovisning och att det parti som enligt egen utsago är det styrande partiet undandrar sig ansvar. Makt och ansvar hör samman, man kan inte samtidigt vara makthavare och opposition. Inte om man tar det politiska uppdraget på allvar och inte ens om man är Sverigedemokrat.
Tomas Ahlbeck, Inger Aparicio, Eva-Lis Carlsson, Kersti Engström, Lena Lundberg, Susanne Möller, Rolf Nilsson, Vera Pedersen, Emmy Sartell och Mats Sjölin, Vänsterpartiet Trelleborg
