Korruptionen och den svarta sektorn 

 Den svarta sektorn i svensk ekonomi är större än någon vågar erkänna. Och den är frukten av ett felaktigt system. Det skriver, Per Ingvar Jönsson, ekonomihistoriker från Trelleborg, i dagens debatt. "Skandalia" och "Alkopolet" fokuseras av mediadrevet. Politiker efterlyser och tillsätter kommissioner för etik och granskning. Visst fuskar en del, skriver Sydsvenska Dagbladet i söndagsledaren och ger en tio-i-topp lista över bidragsfusket. Finns det dygder nuförtiden? Frågan ställs i Svenska Dagbladet i en recension av en ny bok med ett till synes aktuellt tema "Moralens nycklar - En bok om dygder" av Göran Möller. Aristoteles, den gamle grekiske filosofen, hade lösningen hur man skulle hitta balansen mellan två laster. Med generositetens hjälp kan man göra rätt avvägning mellan girighet och slösaktighet. Men varken Aristoteles eller utredande kommissioner räcker långt. Skandia-fallet och Systembolaget, som med all rätt diskuteras, är tyvärr petitesser i det moderna samhällets avarter.  I senaste numret av tidskriften "Sunt Förnuft" bedömer nationalekonomen Kurt Wickman den svarta sektorn till omkring 20 procent av vår samlade produktion eller våra inkomster. Artikeln saknar en illustration av vad detta egentligen betyder och tappar därför en del tyngd. En enkel kvantifiering av professor av Wickmans skattning ger följande:  Aktuell nivå för bruttonationalprodukten (BNP) 2003 är enligt Konjunkturinstitutet: 2 420 657 380 000 kronor. Folkmängden enligt Statistiska Centralbyrån var per oktober 2003: 8 973 491. Utslaget per invånare blir inkomsten / produktionen genomsnittligt  269 756 kronor.  För enkelheten skull, låt säga att produktionen eller inkomsten är 250 000 kronor per person och landets samlade produktion eller inkomster är 2500 miljarder kronor.  Den svarta sektorn utgör då enligt professor Wickman ca 500 miljarder (!) eller genomsnittligt cirka 50 000 kronor per invånare (!).  Om 80-20 procentsregeln också är tillämpbar på den svarta sektorn, det vill säga. Att 10-20 procent av befolkningen svarar för 80-90 procent av denna sektor, besvaras inte i Kurt Wickmans "Svartarbete en del av skatterevolten".  En accelererande skatterevolt pågår i det fördolda och utan större uppmärksamhet. Den svarta sektorn torde till stor del vara betingad av felaktiga system. Det är oljan, som gör att samhället fungerar, när förutsättningarna är felaktiga.  Ett samhälle med en femtedel av ekonomin opererande utanför den legala ordningen måste betraktas som rejält stympat. Det vore välgörande att se grepp och systemförändringar, som integrerar ekonomin och skattebaserna i det legala systemet i stället för åtgärder med motsatta effekter. Var finns helhetsgreppen och det politiska ledarskapet?  Hur kan tillväxt och välfärd diskuteras utan denna ingrediens?           Mediaintressanta "vart blåser vinden - yttringar" och populistiska "brandkårsutryckningar" för att släcka "akuta eldsvådor" engagerar. Men hur länge skall samhällsintresserade, politiker, debattörer, journalister inklusive drevet blunda för Kurt Wickmans larmklocka.