Kor har större rättigheter än demenssjuka

I Djurskyddsförordningen ställs tydliga krav på hur nötkreatur och grisar ska hållas på bete och ges tillfälle att vistas ute. Detsamma gäller intagna på våra häkten. Kan man ställa krav på hur kor och grisar ska skötas så kan man naturligtvis också göra det för äldre, vård- och omsorgsbehövande människor. Varför ska dömda brottslingar och kossor ha tydliga rättigheter, men inte våra äldre?

Under de senaste åren har anhörigvårdarnas situation fått mer uppmärksamhet. Vissa kommuner och landsting har utvecklat ett bättre stöd till anhörigvårdarna. Men överlag har långt ifrån tillräckliga åtgärder vidtagits. Jag anser att det ska finnas rätt till tjänstledighet på hel- eller deltid för vård av anhörig. Tryggheten för anhörigvårdarna behöver ökas och någon form av garanti bör tillhandahållas om anhörigvårdaren inte skulle orka -- något som oroar många. Kristdemokraterna har under många år verkat för en värdighetsgaranti.

Knappt två av tio behandlas för sin demenssjukdom. Även när det gäller utredning och diagnos är behoven långt ifrån tillgodosedda. Rätt till utredning, diagnos och behandling är för mig ett oavvisligt krav. Det är lika självklart som att en person med magsmärtor har rätt till utredning. Vi måste få fram resurser, kompetens och i övrigt kapacitet inom vården och omsorgen för att ta hand om de demenssjuka. Det är människor som inte själva kan tala för sig!

Enligt prioriteringsbeslutet som togs i riksdagen 1997 ska personer med nedsatt autonomi prioriteras först. Men när det gäller personer med demenssjudom kommer de oftast långt ner i prioriteringsordningen.

Till viss del behövs omprioriteringar inom sjukvården och omsorgen för att avhjälpa en del av bristerna. Men det räcker inte. Det är nödvändigt med en mer långsiktig planering för att få tillräckligt med utbildad vårdpersonal och tillräckligt med utredningsplatser samt boendeplatser för demenssjuka behövs.

Kommunerna lägger ner särskilda äldreboenden i en takt som börjar likna neddragningarna av vårdplatser inom sjukvården. Enligt nya beräkningar kommer antalet platser i särskilda boenden minska med 13 500 under perioden 2002--2005. Om ingenting görs kommer detta leda till ytterligare tryck på de anhöriga. I förlängningen riskerar den här utvecklingen att

leda till ett ifrågasättande av den solidariska finansieringen av vård och omsorg. Konstigt nog är det här en fara som den socialdemokratiska regeringen verkar blunda för.

Efterfrågan på geriatrisk kompetens är redan idag mycket stor. I detta läge har Socialstyrelsen föreslagit att den geriatriska specialiteten ska bli en grenspecialitet till den invärtesmedicinska specialiteten. Det är ett märkligt förslag som är inkonsekvent och dessvärre tyder på okunnighet om geriatrikens arbetssätt. Med Socialstyrelsens förslag riskerar Sverige att bli ett geriatrikens u-land.

Den åldrade människan har, liksom barnen, specifika behov som fordrar specialkunskap, intresse och engagemang av vårdgivaren. Om forskning, utveckling och nyrekrytering fortsättningsvis ska kunna ske och läkarförsörjningen tryggas måste geriatriken och de multisjuka gamlas utsatta situation värnas. Kristdemokraterna har uppfattningen att

geriatriken även fortsättningsvis måste vara en egen specialitet.