”Kommunala bolag verkar på samma villkor”

Villaägarnas rapport och den efterföljande debatten har klargjort att:

Den relativa glesheten i elnäten – att glest befolkade elnät blir dyrare per kund än täta – kan inte ensamt förklara de prisskillnader som finns.

Specifika omständigheter påverkar varje enskilt nätbolags kostnader.

Små, kommunala bolag och bolag med stark lokal förankring är billigare.

Höga avkastningskrav driver upp kostnaderna för kunderna.

Eftersom det är uppenbart att det går utmärkt att driva elnätsverksamhet med lägre avkastningskrav än vad de stora jättarna har, inställer sig frågan: varför ska kunderna behöva acceptera något annat?

Lennart Fredenberg menar att kommunala bolag skattesubventioneras, vilket även näringsminister Maud Olofsson har antytt.

Att kommunala bolag skulle vara billigare därför att de subventioneras av skattemedel från kommunen är inte sant. Kommunala bolag verkar på samma villkor som andra bolag.

Om ett kommunalt nätbolag konsekvent går med förlust och finansierar detta med skattemedel, så är det förvisso en misshushållning med resurser. I teorin kan så ha skett vid enstaka tillfällen, även om vi inte känner till något sådant. Men den som påstår att detta är utbrett och förklaringen till att kommunala bolag generellt sett är billigare måste bevisa det. Varken Fredenberg eller näringsministern har anfört någon grund för sina påståenden.

Däremot är det en intressant fråga varför kommuner väljer att ta ut en lägre vinst i sina elnätsbolag.

Anledningen är sannolikt att de värderar effekter som en ägare utan ansvar för exempelvis ekonomisk tillväxt inte tar hänsyn till. Lägre omkostnader för näringsliv och hushåll kommer frigöra resurser att konsumera och investera, vilket leder till tillväxt, jobbskapande och en levande kommun. En ”extern” monopolist – alltså en ägare som är distanserad från dem som bor i kommunen – bryr sig bara om vinsten, och har därför högre priser.

Elnät är en mycket speciell vara; ingen kan välja att inte köpa, det råder monopol och det är dessutom en del av ett samhälles infrastruktur. Det gör att ägare som tar hänsyn till hela samhällets utveckling är mer lämpliga än en som bara vinstmaximerar.

Eftersom det uppenbarligen är möjligt att driva elnät till en lägre kostnad för kunderna bör övervakningen syfta till att utöva påtryckning mot dyrare företag. Ytterst vilar ansvaret för övervakningen på näringsminister Maud Olofsson. Förslagsvis kan hon rikta uppmärksamheten mot statens eget bolag Vattenfall.

Roger Johansson

verkställande direktör

Uddevalla energi 

Jakob Eliasson

energipolitisk expert

Villaägarnas Riksförbund

Svar till Lennart Fredenberg, den 28 januari.