Jobbgaranti i Trelleborg

Socialdemokraterna kallar sig ett arbetarparti. Men efter 10 år med socialdemokraterna vid makten arbetar vi i Sverige mindre än vi gjorde 1994. Under en normal arbetsdag stannar mer än en miljon människor i arbetsför

ålder hemma för att de är sjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa.

För sex år sedan satte socialdemokraterna upp målet att 80 procent av befolkningen i arbetsför ålder skulle ha ett reguljärt arbete. Målet nåddes inte ens under den goda konjunkturen i slutet av 1990-talet. Nu växer återigen arbetslösheten och vi vet vilka som drabbas hårdast. Det handlar framför allt om människor i utsatta förorter, särskilt invandrare som inte

hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Sverige är delat - utanförskapet har fått ett fast grepp över vårt land. Ett nytt socialt landskap har vuxit fram, ett landskap präglat av utestängning från arbetsmarknaden, bidragsberoende, segregation och maktlöshet.

Trelleborg är visserligen inte den stad som är värst drabbat av utanförskapet, men även i vår stad har vi fått erfara följderna av en socialdemokratisk integrationspolitik som inte poängterat det som är nyckeln

till integrationen, nämligen arbetet.

Att kunna försörja sig själv och sina nära med eget arbete ger egenmakt. För att påbörja denna egenmaktsprocess, som så småningom ska leda till ett riktigt jobb, vill vi införa en jobb- och utvecklingsgaranti för alla i kommunen som kan arbeta, men som har slagits ut eller riskerar att slås ut från arbetsmarknaden, vilket är fallet med många nya flyktingar och

invandrare samt många unga svenskar. I nuläget läggs i Trelleborg stora resurser på att rehabilitera ungdomar som det har gått snett för. Med den folkpartistiska jobb- och utvecklingsgarantin skulle dessa ungdomar ej ha hamnat på glid från början.

Jobb- och utvecklingsgarantin skall utformas av Trelleborgs kommun, men förvaltas av olika aktörer: företag, frivilligorganisationer, personalkooperativ, de boende själva, som bildar arbets- och utvecklingscentra. Garantin består av två delar som kombineras i en grad beroende på individens behov: En del består av samhällsnyttigt arbete, som till

exempel assistenter på skolan, hjälp på servicehus för äldre, extra resurspersoner för handikappade, vuxna som nattvandrar på stan och så vidare. Den andra, utvecklingsdelen, består av till exempel språkinlärning, informationsförmedling, yrkesorienterade kurser och jobbsökande verksamhet. Detta moment är viktigt för att förbättra möjligheterna att gå vidare till ett vanligt arbete, som är det egentliga målet med garantin.

Integrationsministrar kommer och går, man byter orden, retoriken, men man fortsätter att göra samma sak. Samma åtgärder, samma synsätt, samma stängda arbetsmarknad och samma smygande diskriminering fortsätter att verka trots

att utanförskapet bara förstärks. Det behövs en radikal förändring - ett perspektivskifte - som öppnar för en politik baserad på egenmakt istället för omhändertagande. Detta gäller för Sverige, och det gäller för

Trelleborg.