Hur länge ska förnedring av kvinnor få fortgå?

Vissa mejl berör mer än andra. Jag har fått ett sådant från en väninna som berättade om sitt liv efter separationen med en misshandlande och missbrukande man. Kvinnan lever i dag ensam med sina två döttrar och kämpar en närmast hopplös kamp mot höga rättegångskostnader, rädsla att mannen skall besöka dem igen och oron för en svår ekonomisk situation. Samtidigt i allt detta ska hon fostra sina döttrar till goda samhällsmedborgare.

Rättegångskostnaderna hänger kvar från den rättegång där mannen inte blev dömd, trots att han blev det senare. Kvinnan måste betala för den rättegången när hon inte blev trodd. Skadeståndsbeloppet har efter sex år ännu inte betalats ut till de misshandlade döttrarna. Oron förtar orken att arbeta och hon hankar sig fram på sjukersättning och bostadsbidrag och tvingas inse att månaden har för många dagar i förhållande till pengarna.

Mannen som dömts flera gånger för misshandel, rattfylla, narkotikabrott och grova olovliga körningar, har lämpligt nog fått ont i ryggen. Kriminalvården anser därför att han inte kan dömas till samhällstjänst. Så sent som i april dömdes han för misshandel på den kvinna han senast levt med. Henne hotade han att döda liksom han hotat sin före detta fru och döttrar.

Besöksförbudet är en chimär och ringa skydd för misshandlade kvinnor och barnen. Polisen hinner inte komma förrän mannen överträder förbudet och står utanför dörren, full och våldsam. Misshandlade kvinnor och barn får ständigt leva med alla sinnen på spänn. Om mannen kräver sin umgängesrätt -- som han inte förlorat trots mordförsök och dödshot mot barnen -- så kan polisen inte erbjuda mer skydd utan rekommenderar familjen att fly landet.

Enligt domstolsbeslut ska största delen av mannens senaste rättegångskostnader betalas av staten. Moderns vite och rättegångkostnader på tiotusentals kronor skall betalas helt av henne själv, trots att hon bara försökte skydda sina barn mot deras våldsamma far. Detta är oacceptabelt. Hur ska vi få kvinnor att anmäla sina kriminella män om de -- förutom obehaget att genomgå en rättsprocess -- också ska riskera ekonomisk bankrutt?

Nu har Vårdnadskommittén publicerat sitt betänkande "Vårdnad -- Boende -- Umgänge" (SOU 2005:43) där man föreslår att misshandlande män inte skall få delad vårdnad om barnen. Det är bra. Men umgängesrätten, skall han få behålla den? Det är mycket tveksamt anser jag. Vidare bör mannen efter EN överträdelse av besöksförbudet få ett kännbart fängelsestraff. Och varför inte fotboja på den som har besöksförbud med en varnande signal in till kvinnan om han befinner sig i närheten?

Varför får inte de misshandlade kvinnorna snabbare det skadestånd de är berättigade till? Varför har statens krav företräde framför barnens behov? Varför skall kvinnan tvingas betala gamla rättegångskostnader när det visar sig att mannen är skyldig och att kvinnan hade rätt? Varför skall de behöva känna sig så skyddslösa när mannen knackar på trots besöksförbud?

Vad händer med vårt samhälle när våldsutsatta inte känner trygghet och tilltro till rättsväsendet? Jag känner stark oro inför framtiden och vill se en ansvarsfull politik som på ett markant sätt förbättrar skyddet för misshandlade kvinnor och barn.