Hur är det med ungdomsarbetslösheten?

Till att börja med kan konstateras att det i olika sammanhang basuneras ut att var fjärde ungdom är arbetslös. Det är en felaktig uppgift och ger signaler om att fjärde person mellan 15 och 24 år går sysslolös. När det refereras till 25 procents arbetslöshet refereras det till den del av ungdomskullen som är i arbetskraften.

Men majoriteten befinner sig inte i arbetskraften. Dessutom heltidsstuderar nästan hälften av dem som räknas som arbetslösa, och om man inte räknar in dessa blir arbetslösheten bland samtliga i åldersgruppen 15–24 år 6,3 procent. Med det sättet att räkna kommer plötsligt ungdomsarbetslösheten i annan dager.

Den arbetslöshet som finns bland Sveriges unga är självklart bekymmersam, även om andelen inte är så stor som oppositionen vill påskina. Det är helt klart alldeles för svårt för unga att få jobb idag, och alldeles för många av de som behöver och vill få ett arbete är arbetslösa. Regeringen har genomfört flera åtgärder för att möta dessa problem. Bland annat har rätten till visstidsanställning förlängts från tolv månader till 24 månader. Arbetsgivaravgifterna för personer under 26 år har halverats.

Flera åtgärder har vidtagits för att stärka den yrkesinriktade utbildningen, både på gymnasie- och högskolenivå, samt att stärka kopplingen mellan skola och arbetsliv.

Utöver dessa åtgärder har regeringen infört generösare nystartsjobb för unga som varit utan arbete i sex månader, infört avdragsrätt för hushållstjänster, en jobbgaranti för unga som ger rätt till insatser efter 90 dagars arbetslöshet samt cirka 30 000 platser inom komvux yrkesutbildningar och yrkeshögskolan.

Alla dessa åtgärder visar på att regeringen tar ungdomsarbetslösheten på allvar, vilket inte direkt har varit fallet med förra regeringen. När socialdemokraterna lämnade över makten 2006 var ungdomsarbetslösheten precis lika hög som idag, trots att det var brinnande högkonjunktur. Det står klart att fler åtgärder kan behövas än de som regeringen gjort hittills. Samtidigt är det viktigt att alla resurser inte läggs på gruppen under 25 år. Funktionsnedsatta, personer med invandrarbakgrund och personer över 55 år som förlorat jobbet är andra grupper som också är hårt ansatta på arbetsmarknaden. Dessa gruppers behovs måste också tas på allvar.

Jag menar att det är viktigt att öka flexibiliteten, fler morötter på arbetsmarknaden, med en ökad lönespridning där ingångslönerna kan sättas lägre än idag. Även en ökad rörlighet vore att föredra. Rädslan av att byta jobb är nästintill förlamande, men dagens öppna europeiska arbetsmarknad bör vi se som en möjlighet att prova något nytt och spännande. Den naturliga följden blir att se över LAS-reglerna.

Att inte satsa på arbete för våra ungdomar är att undergräva den gemensamma välfärden!

Otto von Arnold

riksdagsledamot (KD)