Hejdå till nämndemannautredningen

Så var det dags igen. Regeringens utredare har presenterat en utredning där man vill minska antalet nämndemän i tingsrätten och helt slopa dem i hovrätten/kammarrätten. Abramowicz uttalar sig i frågan om nämndemännens vara eller inte vara utan att ha erfarenhet av hur det fungerar i våra domstolar. Hon påstår också att rättsystemet med politiskt tillsatta nämndemän är en risk för rättssystemet och att domsluten inte blir riktiga på grund av nämndemännens politiska inriktningar. Detta är inte sant. Politik förekommer inte i våra rättssalar!

Abramowicz skriver också att genom att minska antalet nämndemän så förbättrar man det svenska rättssystemet. Hur då? Tingsrätten kommer eventuellt att bestå av en juristdomare och två nämndemän. En har var sin röst vid överläggningen. Detta innebär att nämndemännen i alla lägen kan ”rösta ner” juristdomaren. I dag har vi i tinget en juristdomare och tre nämndemän. Det innebär att minst tre av nämndemännen måste rösta mot juristdomaren för att deras förslag skall gå igenom. Vid ”oavgjort” går man på den mjukare linjen det vill säga väljer den lägre påföljden eller friar helt.

Sedan tycker Abramowicz att ”fri kvotering” är en välkommen förändring. Detta gör hon utan att veta hur den skall gå till. Skall det vara som i USA att du bara får ett brev att infinna dig till rättegång eller skall man skicka ut någon på gatan och haffa första bästa. Förresten vem från gatan skulle vilja offra sin arbetstid för åtta timmar i en rättssal för 500 kronor (arvode för heltid). Eller skall man låta respektive kommunledning utse lämpliga nämndemän? Hur politiskt skulle det bli månntro? Att låta de politiska partierna i respektive kommun utse lämpliga nämndemän är ett bra system. Då får man personer som är insatta i samhälles frågor och system och som representerar ett tvärsnitt av befolkningen avseende rättssyn.

Abramowicz skriver att nämndemannasystemet omges av ett romantiskt skimmer. Med dessa ord avslöjar hon sin totala inkompetens beträffande hur det går till vid en huvudförhandling i en domstol. Det är inte bara nämndemännen som hon nedvärderar på detta sättet utan också juristdomaren, den närvarande notarien och de tre nämndemännen. En rättegång med plågsamma förhör angående våldtäkt mot barn och kvinnor, grov misshandel av äldre, ungdomar och barn, grova narkotikabrott, uppslitande vårdnadstvister där barnen alltid kommer i kläm, smuggling och försäljning av sprit till ungdomar och så vidare, och så vidare. Detta är inget romantiskt skimmer. Det är en krass verklighet och i detta ofta kaos försöker vi nämndemän tillsammans med juristdomaren få ordning och få fram sanningen och slutligen göra en korrekt bedömning.

Abramowicz ondgör sig över att nämndemännen saknar juridisk kompetens. Vi nämndemän har aldrig påstått eller ens gjort sken av att vi har någon juridisk kompetens även om man har lärt sig en del under åren. Nämndemännen sitter inte i rätten för att bidra med juridisk kompetens utan vi sitter där som samhällets representanter. Nämndemännen har en viktig uppgift i rättsystemet. De skall garantera att juridiken följs, de skall ha insyn i att rättegången fungerar enligt de regler som finns och att den åtalade, målsägare och vittnen får den behandling de är berättigade till samt att alla inblandade får föra sin talan. Nämndemännen skall tillföra rättegången, överläggningen och besluten mänsklighet och livserfarenhet samt föra resonemang utifrån samhällets värderingar. Rättssalen får inte bli en sluten enhet där stelbent juridik och en mans tyckande skall råda. Här har nämndemännen en mycket viktig uppgift nämligen att ge rättvisan ”ett ansikte”.

Juridik är ingen exakt vetenskap. Sveriges Rikes Lag beskriver vad som är rätt och fel i vårt samhälle samt sätter namn på brottet så kallad brottsrubricering. Detta skall självfallet också nämndemännen ta hänsyn till. Oftast handlar en rättegång om att bedöma huruvida en åtalad är skyldig eller ej eller huruvida modern eller fadern skall ha ensam vårdnad om ett barn. Det handlar också mycket om att få en korrekt bild av vad som verkligen skett vid brottstillfället eller vad som är bäst för ett barn. Svar på dessa frågor finns inte att finna i lagboken utan här måste det till helt andra egenskaper.

Jag sitter själv som vald nämndeman i Ystads tingsrätt sedan sju år tillbaka och har därför skaffat mig en del erfarenhet hur det fungerar vid rättegångar och har därför lite svårt att förstå varför man vill ändra på systemet. Ett rättssystem som enligt de flesta jurister som jag pratat med fungerar alldeles utmärkt.

Svar direkt: Bengt Nilmo menar att nämndemännen ”representerar ett tvärsnitt av befolkningen avseende rättsyn”, vilket motiverar deras ställning i det svenska rättsväsendet. Det är djupt problematiskt ifall detta skulle vara deras främsta existensberättigande.

I dag rekryteras nämndemän endast genom politiska partier. Det är endast en mycket liten del av det svenska folket som engagerar sig politiskt, vilket innebär att de knappast representerar merparten av det svenska folket.

Genom att, som nämndemannautredningen föreslår, öppna upp för att rekrytera nämndemän från även icke-politiskt håll skulle man göra ett betydligt bättre försök att nå detta mål. Även om det folkliga rättsmedvetandet egentligen inte har något att göra i en domstol.

Naomi Abramowicz

Ledarskribent