Gör förtal på internet straffbart

Ungdomar hängs ut på nätet med nakenbilder och kallas bögar, slampor och horor på olika ryktessmidningssajter, bland annat något som kallas Instagram. Denna sajt ägs av Facebook som tydligen inte gör ett dugg åt detta.

Under tisdagen stängdes Framtidsgymnasiet i Göteborg då det förekom rykten på nätet att den eller de som spritt uppgifterna var elev där.

I onsdags var det Plusgymnasiets tur. I båda fallen blev det till upploppsliknande situationer med misshandel med mera.

Det finns till och med sajter som ger råd till kränkta . Där rekommenderar man kontakt med Datainspektionen eller polisen.

Men brottsstatstik visar att det är nästan omöjligt för polisen idag, med nuvarande metoder och lagstiftning, att bevisa vem som förtalat och få fällande dom. Än mindre att få upprättelse för den kränkning som skandaliseringen innebär.

Ändra lagen så att internetförtal kan straffas!

Upplopp som följd kan inte försvaras men protesten pekar på en mycket allvarlig fråga som rör demokrati och personlig integritet. Det som utmanas är lagstiftningen. Scenerna i Göteborg är den fysiska följden av förtal som pågår på internet i alldeles för stor utsträckning. Orsaken är det nätets frihet och dess mycket smutsiga baksida som blivit en otäck spridningsplats för hatet. De digitala förolämpningarna på Facebook, Twitter eller Instagram är långt värre än de fysiska. Där ärren kan läka i det ”verkliga livet” och rykten glömmas, etsas ord för evigt fast på internet.

Det är lätt och relativt riskfritt att kränka och förtala någon inför en publik som är miljoner människor. Om någon konstruktiv lärdom ska dras kan lagstiftarna inte gömma sig inför uppgiften. Internet är inte bara en del av det sociala livet med en lagstiftning på nåder. Det offentliga livet utspelar sig till stora delar där. Och där kränkningarna finns måste lagen finnas. Tydligt.

Kan lagen och rättssystemet inte skydda människor, huvudsakligen kvinnor, för grova kränkningar, då ligger upploppet nära. Man vänder sig till kamrater, när alla vet att det tar oändlig tid via polis och datainspektion att stoppa kränkningarna. Om ens ambitionen finns.

Jag inser att det handlar om en lynchmobb och därför ett för samhället och dess medborgare livsfarligt system att skipa rätt. Men vad gör en enskild kvinna i detta läge?

Kan samhället inte ge ett adekvat svar på det, så står samhället – det vill säga vi medborgare, statsapparaten och rättssystemet – faktiskt till stor del medskyldiga. Upploppen framstår mer som solidaritet med det offer som av samhällets sanktionssystem lämnats utan skydd. Och var finns media till den enskildes försvar att slippa kränkningar på nätet?

Sten Björk (S)