Glöm inte kommunismens illdåd

Vänsterpartiet får en kommunist som partiledare. Denna mördarideologi anses nu av allt fler svenskar vara legitimt att ansluta sig till. Det skriver Henry R. Leo, Trelleborg, före detta diplomat som tjänstgjort i nio olika länder. För ett par år sedan startade Sveriges statsminister ett upplysningsprogram om Förintelsen med underrubriken (avsedd för ungdomar) "Om detta må ni berätta". Det handlade om nazismens illdåd i allmänhet och dess fasansfulla utrotningsläger i synnerhet. Som följd av detta program har vi i Sverige nu organiserat tre årliga seminarier om folkmord. Det sista slutade den 28 januari 2004. Det är givetvis viktigt att fästa uppmärksamheten på vad en ond rasideologi kan åstadkomma men vad som förbryllar är att så litet talas och skrivs om 1900-talets andra - och mycket större med hänsyn till antal offer - despotiska våldsideologi, nämligen kommunismen. Nazismen varade i tolv år, kommunismen i över 70. Nazismens offer räknas i tiotal miljoner, kommunismens i hundratals miljoner. Båda ideologierna visade samma förakt för mänskligt lidande. Jag är gammal nog att ha känt offer för nazismen, inte bara judar, men ännu fler som lidit under kommunismens brutala framfart. Jag tjänstgjorde i nära tre år under det kalla krigets värsta skede i mitten på femtiotalet i Polen. Det land som efter andra världskriget fått det bruna oket ersatt med ett rött. Jag. såg dagligen kilometerlånga köer i förtvivlade försök att få mat för dagen och jag var medveten om hur illa folk for och detta i "arbetarnas paradis". Den enda underhållning de fick var att bevittna de evinnerliga marscherna bakom de röda fanorna. Jag blev allergisk mot röda fanor. Vad som oroar mig nu på ålderns höst, i detta mitt fosterland som varit befriat från både krig och tyranni och dess meningslösa ondska, är att det till och med betraktas som politiskt korrekt att vara kommunist. Vänsterpartiet, som har säte och stämma i Sveriges Riksdag, får snart som partiledare en kommunist. Lars Ohly får därmed vara med och bestämma Sveriges öde. Även om det skrämmer mig så borde det egentligen inte förvåna. De gamla ledarna i Sveriges kommunistiska parti hyllade naturligtvis sina partibröder i öststaterna men även socialdemokratiska ledare umgicks på förtrolig fot med de kommunistiska förtryckarna. Den näst intill helgonförklarade Olof Palme höll på flytande spanska flammande tal i Fidel Castros Kuba . Hela denna svenska undfallenhet mot vänsterdiktatorer går tillbaka till Östen Undén (Blundén som vi kallade honom) socialdemokratisk utrikesminister i nära 20 år och arkitekten bakom neutralitetens strutspolitik. Undén, som var känd för sitt glödande hat mot allt amerikanskt, lade grunden för Sveriges tidvis helt obegripliga utrikespolitik Det var den som gav näring till vänsterflummarna som sitter i TV-fåtöljerna och talar om för svenska folket hur världen ser ut med röda glasögon. Och nu kommer Ohly, en tvättäkta kommunist med hammaren och skäran väl synliga och kräver att Sverige lämnar EU. Låt oss be till Gud och själva göra allt som står i vår makt att undvika en ny socialistisk valseger. Låt oss visa den fria demokratiska världen att vi hör dit.