Första tiden som nyvald ledamot i kommunfullmäktige
I den omvärld som vi lever så finns ett behov av motkrafter mot instabilitet, oro och kortsiktighet. Det är viktigt att man kan tala med varandra och exemplet kan vara Bexitfrågan eller varför inte ringvägsfrågan här hemma. Där de olika sidorna inte kan tala med varandra och börjar i stället känna något som nästan kan beskrivas som hat mot den som tänker annorlunda. Då förlorar samhället en väsentlig styrka.
I alla sammanhang gäller det att visa respekt för varandra och upprätthålla en god anda inom politiken och i samhället. Det känns som politiska landskapet centralt, regionalt, lokalt är i en snabb förändring liksom sättet att tala med varandra och om varandra. Inte minst såg vi några skrämmande exempel på detta under senaste kommunfullmäktige där kommunalrådet Mikael Rubin vid flertalet tillfällen talade nedsättande om företrädare för andra partier. Eller som när fullmäktiges ordförande kallar fram oss gruppledare men vägrar låta oss tala utan pratas själv i 30 sekunder och sedan bara snäser iväg oss som är folkligt valda politiker. Det är när samtalet förbjuds som demokratin hotas!
Sverige är ett demokratiskt land som är beroende av ett fritt och friskt meningsutbyte och en fri kultur. Det innehåller fria företag på fria marknader. Vi är också beroende av att förstå varandra och att man tar hänsyn till vad som är bra för landet, regionen och kommunen, inte bara vad som är bra för sig själv, den egna plånboken eller det egna partiet. Att ringakta och underskatta löser inga tvister, vi måste vara bättre än så. I ett mänskligt samhälle behöver vi varandra.
Mitt första år i kommunfullmäktige har enligt min uppfattning präglats av stor oenighet och ständiga påhopp, de styrande M och KD tillsammans med SD har haft svårt för att lyssna på oppositionens tankar och förslag. Min partikollega Patrik Holmberg inkom med en motion om huskurage, denna blev avslagen av de styrande, någon månad senare inkom Per Klarberg (SD) med en motion med samma andemening, denna blev bifallen av styret (M, SD och KD).
Min motion om att implantera Rättviksmodellen för att lyfta företagsklimatet i vår kommun, blev avslagen trots att den moderata landsbygdspolitiska talespersonen uttalat sig att Rättviksmodellen bör lyftas fram som en modell för hela landet. I debatten med kommunalrådet vid 2019 sista kommunfullmäktige så blev svaret att undertecknad var fantasilös och hade dåligt självförtroende. Han påstod även att jag hade bristande läsförståelse, personliga påhopp som jag besparar mig. Det känns inte rätt med att man riktar in sig på person när man diskuterar en sakfråga. Noterbart var att kommunfullmäktige presidium överhuvudtaget inte reagerade. Vi måste kunna vara bättre än så!
Nu är förslaget från de styrande att implementera stora delar av Rättviksmodellen, och göra en Trelleborgsvariant av den, helt i enighet med min motion de avslog för snart ett år sedan. Lite märkligt att man då inte kunde vara större personer och bifalla en motion som kommer från ett annat parti men samtidigt skoj att se att de inte är sämre än att de kan ändra uppfattning.
De som oroar mig för framtiden i Trelleborgs kommun är vår skuldsättning i dag och i framtiden samt den stora chefsflykten från vår kommun. Det medför kostnadsökningar och effektiviseringsförluster som kommer drabbar oss skattebetalare.
Ola Olsson
Centerpartiet i Trelleborg
