Förlorarnas fräcka förlovning
Det är ett passande argument att samarbetet med socialdemokrater och moderater i Trelleborg kommit till för att hålla Sverigedemokraterna borta från makten. Men det handlar mer om politisk kohandel. Det skriver Heribert Kaltenbrunner, grundare av spi i Trelleborg, i dagen debatt. För det första: Jag röstade inte på Sverigedemokraterna. För det andra: Jag är invandrare (främling). För det tredje: Jag vet ingenting om Sverigedemokraternas program. Och det vet förresten inte heller den största delen av Trelleborgs befolkning. Den 16 september 2002 fick vi veta att Trelleborg hade fått ett nytt politiskt parti till kommunfullmäktige: Sverigedemokraterna. Vad de har för program och vad de vill är till dags dato en väl förborgad hemlighet. De har fått epitetet "främlingsfientligt". Punkt och slut. Det finns i dag enstaka värdeladdade ord som man kan använda för att slippa fortsatt diskussion. Till dessa hör rasistisk, fascistisk, nazistisk och några till. Om man lyckas pådyvla en person eller organisation en dylik stämpel behöver man inte argumentera mera. Vad gäller Sverigedemokraterna i Trelleborg skulle det vara en grannlaga uppgift för lokalpressen att inte nöja sig enbart med predikatet "främlingsfientligt" utan presentera deras program i detalj så att läsekretsen kunde bilda sig en uppfattning om det avskyvärda i deras tankegångar. Detta rent allmänt. Men nu till Trelleborg. I valet den 15 september hade vi i Trelleborg två förlorare: socialdemokrater och moderater. Socialdemokraterna förlorade två mandat och moderaterna tre. Redan 1998 hade socialdemokraterna förlorat sin majoritet i kommunfullmäktige men kunde styra och ställa med hjälp av tre vänstermandat. Nu förlorade även vänsterpartiet ett mandat och därmed var den röda majoriteten ett minne blott. Därmed var den röda sagan över, skulle man tro. Men icke. Som räddaren i nöden uppenbarar sig den ädle riddaren (den andra förloraren) redan under valnatten och räcker en räddande hand och drar upp socialdemokraterna ur minoritetens träsk på majoritetens torra land. Det kan väl inte ha funnits några andra motiv hos moderaterna att rädda socialdemokraterna vid makten än kärleken till sin nästa. Hela denna manöver kamouflerades med det genomskinliga argumentet att man ville hålla de "främlingsfientliga" sverigedemokraterna utanför politiken. Sverigedemokraterna fick två mandat till kommunfullmäktige. Jag gissar att det var cirka 500 människor som röstade på dem. Deras representanter skall uteslutas ur det politiska arbetet på det kommunala planet. Centern, vänstern och miljöpartiet fick också två mandat vartdera och de får delta i det normala politiska arbetet. Jag vet inte om det är politiskt/moraliskt korrekt att demonisera ett litet parti för att man inte gillar somligt i dess program. Klokt är det säkert inte. Men nu har det hänt. Socialdemokraterna och moderaterna delar makten och härligheten. Moderaterna fick inget oppositionsråd utan det uppgraderades till ordinarie kommunalråd (vad nu det skall vara bra för, bortsett från lönen som skattebetalarna får punga ut med). Vad fotfolket, valmanskåren, tänker och tycker om denna kohandel vet vi inte ännu. Men vi får hoppas att den inte glöms bort på hösten 2006.
