Folkpartiet sviker liberalismen
Västvärlden kritiserade kommuniststaterna för att de inte lät sina medborgare flytta från sina länder. Nu när de har fått göra det femton år, borde det inte vara dags för oss att låta dem flytta till våra länder? Det skriver Johan Norberg, författare vid marknadsliberala tankesmedjan Timbro, i dagens debatt. Efter Byggnads hetskampanj mot östeuropeiska arbetare på reklampelare runtom i Sverige började Göran Persson hota med "social turism" och "oro på arbetsmarknaden". Förslaget till övergångsregler innebär bland annat att våra grannar i Polen och Baltikum inte får arbeta till löner svenska facket inte accepterar, arbetstillstånd måste sökas i hemlandet och bostad ska på något vis vara ordnad på förhand. Regeringen låser alltså arbetsmarknaden och kastar nyckeln i Östersjön. Vissa ursäktar reglerna med att de varar i högst sju år. Men tänk på vad sju års väntan innebär för en 20- eller 30-årig est eller polack som vill skapa sig ett bättre liv genom arbete. Men att soxialdemokraterna gått i nationalpopulistisk riktning är ingen nyhet. Överraskningen är i stället att delvis moderaterna och särskilt folkpartiet har brutit oppositionens enade front emot. Deras förslag till övergångsregler är betydligt liberalare än regeringens, men de ställer upp på samma problemformulering och öppnar för kompromisser. Det är sant att det finns en risk att polacker missbrukar våra bidragssystem -- liksom att tyskar, greker, norrlänningar och stockholmare gör det. Och då det är fel på systemen så är det dem vi ska ändra. Folkpartiet kunde ha sagt blankt nej till övergångsregler och i stället krävt generella förändringar som infasning i socialförsäkringssystemen och krav på arbete för att få bidrag. Förmodligen ligger opportunism bakom partiets omsvängning. Man är rädd för att (s) ska vinna väljare på att ensamma framstå som ansvarstagande försvarare av gemenskapen. Om de borgerliga hade tagit debatten i sak hade det funnits stora chanser att vinna den. Man hade kunnat visa att socialdemokraterna piskar upp obefogad rädsla; att de sviker sina egna månadsgamla högtidsord; att de vägrar göra något åt det verkliga problemet med bidragsmissbruk; att de sitter i knäet på facken som vill hindra konkurrens mot överbetalda hantverkare som anländer 9.30 och tar lunch 10.30. Opinionsundersökningar visar att det lätt inkonsekventa svenska folket å ena sidan är emot diskriminerande regler mot de nya EU-medborgarna, men å andra sidan stöder regler mot "social turism". Och i det läget ser folkpartiet till att diskussionen handlar mer om social turism än om diskriminering! Det självmålet riskerar att underblåsa de stämningar man velat undvika. Om man vill göra inbrytningar i motståndarlägret torde det vara bättre att utmana dem än att räddhågset anpassa sig till dem. Det senare är snarare ett recept för interna konflikter. Om folkpartiet överger liberala principer ska det inte bli överraskat om det överges av de liberala väljarna. Jag har en gammal självironisk t-shirt med texten "Förbluffa edra vänner: Rösta på Centern!". Jag har god lust att dra på mig den nu, när Maud Olofsson är den enda som verkligen står upp för den liberala idén om fri rörlighet.
