FN måste förnyas
När Utrikesdepartementet nyligen inbjöd till öppet hus fick jag uppdraget att leda en diskussion under rubriken "FN vid kritiskt vägskäl". Deltagare var Sveriges FN-ambassadör Anders Lidén, kabinettsekreterare Hans Dahlgren, statssekreterare Annika Söder och chefen för UD:s enhet för global säkerhet, Hans Lundborg. Naturligtvis var det ett gyllene tillfälle att förhöra sig om läget i förhandlingarna inför det stora FN-toppmöte som hålls i New York den 14-16 september under ledning av Sveriges statsminister Göran Persson.
En inte oväntad fråga från den månghövdade och kunniga publiken rörde det spända förhållandet mellan USA och FN. Inför toppmötet har amerikanerna har visat konkret förhandlingsvilja på viktiga områden. Samtidigt kvarstår bilden av Bush-administrationen som motsträvig i det multilaterala samarbetet. Ingen ser heller ett slut på problemen i Irak. FN-ambassadör Anders Lidén påpekade att USA nu börjat betala sin avgift till FN - 20 procent av världsorganisationens budget - och menade att framgångar på olika amerikanska hjärteområden, till exempel effektivisering av FN:s budgetprocess, skulle kunna innebära att amerikanerna intar en mer FN-vänlig inställning. Låt oss hoppas att så blir fallet.
Kofi Annan har meddelat att frågan om säkerhetsrådets sammansättning inte kommer att kunna lösas före årsskiftet. Ändå menade panelen att samtalen om en utvidgat säkerhetsråd nu är livligare än på länge. Det främsta problemet är att varken USA eller Kina är särskilt pigga på att ta in fler länder i den exklusiva kretsen av rådsmedlemmar. De flesta andra tycks vara överens om att de fem som suttit i rådet sedan FN:s grundande måste få större sällskap.
Utvecklingsfrågorna och FN:s åtta millenniemål om bland annat halverad fattigdom ska diskuteras i New York i höst, fem år efter att den så kallade Millenniedeklarationen antogs. Glädjande nog är antalet fattiga i världen färre nu än år 2000. Sverige arbetar för att fler länder ska åta sig att uppfylla FN-målet om 0,7 procent av bruttonationalinkomsten i bistånd. Förnyade satsningar görs också för att bekämpa till exempel hiv/aids. Visst hopp finns alltså om att utvecklingsfrågorna står inför något av ett genombrott.
Svårare att förverkliga är ambitionerna om förbättrat skydd för de mänskliga rättigheterna. Många skurkstater är motsträviga och vill absolut inte ställas till svars i FN. Diskussionerna om ett nytt råd för de mänskliga rättigheterna fortsätter dock.
Vi ser nu en utveckling där de stora elefanterna verkar vilja konsolidera sin ställning i FN. Den förre generalsekreteraren Dag Hammarskjöld påpekade ofta att FN:s viktigaste uppgift är att värna de små staterna. Den svenska FN-rörelsen är angelägen om att världsorganisationen även i framtiden ska vara en plats för både små och stora aktörer.
Att svenska ministrar och UD-representanter inbjuder till samtal om FN är bra. Men tal måste omsättas i handling. Vi är många som hoppas att de sista veckornas förhandlingar inför toppmötet leder fram till ett slutdokument som kan ge oss ett starkare FN.
