”Får ändamålet alltid helga medlen?”
Läste i TA att man på Söderslättsgymnasiet åter visat Janne Linells film om en fingerad trafikolycka. Läsningen fick mig att återvända i tankarna till dagen det hela ägde rum för tio år sedan. Då arbetade jag på gymnasiet och var också väl medveten om vad som skulle hända. Kände alltså till rollspelet, vad det innehöll och vad det gick ut på. Var till en början också positiv och reagerade kraftigt på Sydsvenskans avslöjande. Ändrade emellertid snart nog uppfattning. Både om Sydsvenskans agerande och om Linells projekt.
Eleverna på SSG skulle alltså fås att tro att en riktig trafikolycka inträffat utanför skolan. En riktig trafikolycka med dödsoffer. Ett av dem var skolans vaktmästare. En dödsruna sattes snabbt upp utanför personalrummet. Den drabbade mig med full kraft, och jag började nu ifrågasätta rollspelet. Värst var det i kyrkan vid en fingerad minnesstund. Där lästes upp brev skrivna till dem i rollspelet döda. Det satte igång mycket starka känslor. Man grät allmänt i bänkarna. Själv hade jag fullt upp att göra med att trösta en elev som satt bredvid mig. Hon var helt förtvivlad. Och medan tårarna föll sprang Linell runt och filmade. Tårar och förtvivlan gör sig bra i närbild!
Min poäng är att Linell inte hade kontroll över skeendena. Till detta var han helt enkelt inte psykologiskt skolad. Han släppte loss skeenden och känslor som anden ur flaskan och kunde sen inte sätta stopp. Det var ett cyniskt utnyttjande av människor i ett förvisso vällovligt men dock kommersiellt syfte. Får ändamålet alltid helga medlen? Förstår nu Sydsvenskan. De gjorde rätt!
Ulf Persson
Trelleborgs skolparti
före detta lärare på Söderslättsgymnasiet
